tuut

Ja, det gör vi visserligen mest hela vintern, men i mandags var det dags för den arliga endagarsskidsemestern i Ischgl. JuNi tar alltid tillfälllet i akt och skolkar plikttroget. Anledningen till den festdag är Uffes arliga skidvecka i Ischgl, tillsammans med hela barnaskaran (Kajsa fattades visst, men i gengäld var det en flickvän och en kusin med). Pisterna var toppen och solen sken men det var lite kallt om näsan emellanat. Efter en massa skidakning och lite Hüttengaudi pa Idalpe var det dags för den arliga après ski'n in Nikis Stadl. En massa decibel och en musikriktning som egentligen inte alls motsvararar det vi gillar (utom Emil föstass) men det passar helt enkelt in där och det är hur trevligt som helst. T.o.m utan alkohol - f-n tro't, men en annan maste ju köra hem pa kvällen. Linda är animatören, som far alla att ha roligt.

Efter Nikis tog vi liften upp till Idalpe igen, hela bunten, för att kasta oss utför den belysta rodelbanan. De ä sköjj, de!! Och laaaaaaangt. Tja, sen var det dags att ta farväl och aka hem till Tannheim igen. Vi alla maste ju upp i ottan normala dagar. Idag packade Uffe in de sina med det sitta i en liten buss, och styrde kosan mot norden igen. Pa vägen kom de förbi Reutte, där de traditionellt tar en sväng om McDonalds. Emil o jag passade pa att aka och handla och tyckades träffa hela högen där och ge alla en sista kram , innan de försvann tills nästa ar. Visserligen träffar vi ju delar av familjen med (o)jämna mellanrum, men det är speciellt trevligt och roligt att uppleva dom sa koncentrerat. Efter hamburgare och kramar till alla, vinkade vi ( och ett gäng glada obekannta ungdomar med fönsterplats) av familjen Sandberg.
Nu har jag just tagit mig en liten whiskypinne, dagen till ära och efter att ha stökat undan provianten vi bunkrade idag.
M.a.o. gläder jag mig at mina sköna säng ZZZZZzzzzzz - i morgon ar det ledigt för JuNi's del, men jobb för Emils o min del.
T.

I kväll har vi snöstorm. Jag älskar när vinden ryter därute, när fönsterluckorna skramlar och det ylar genom skorstenen. Emellanot är det alldeles vitt när man tittar ut genom fönstret och man tror att man sitter i en skal med vispgrädde eller natt i den stilen. En sprakande brasa därtill, lite brevpapper kanske, lite glögg till - kvällen är räddad.
Idag var jag ute o sköskovandrade. Une promenade aux chaussures de neige, tror jag att jag enade mig om med de belgiska gästerna. Tre personer gick med i dag. Ett belgiskt par som talade dalig tyska, men hyfsad engelska och franska. En tysk äldre (urgammal - minst 70), men sportig, herre som talade fisförnämlig franska, men ganska vissen engelska. Sen jag, med hyfsad engelska och hafsig franska. Vi lärde oss alla en massa idag och alla var nöjda. Den trevligaste samlingen jag haft, även om jag haft manga väldigt trevliga samlingar. Vi hade tur med vädret , äh! vadda tur? det var förstass jag som sag till att vi nadde hoteldörren bara tva minuter efter att det börjat storma o snöregna.
Oj, vad det ylar. När det snöar uppat ser det häftigt ut, i gatlampans sken. Hoppas ovädret haller sig i Schmieden och inte vimsar omkring just där Uffe ska köra  till Ischgl!
Vi längtar till Mandag vi :-)
T & Co.
PS Inte lönt att stopp in bilder, visar bara idylliska snölandskap. Blir lite tjatigt i längden.

Antagligen därför, har jag idag till större delen av dagen livnärt mig av glögg. Med massor av russin o mandelspan. Claes o Ann-Marie var sa snällo o gav mig en dunk i julas. Innehaller verligen mycket mer än en flaska, verkar det som, o det är ju saaa mycket lättare att tappa ur lite i en mugg o värma i mikron, än det är att göra sig en kopp te eller kaffe. Hick!
.............. nu har jag just stoppat om de "sma" o sagt godnatt - Niki med en hund bredvid sängen o Julia med en katt pa magen. Var va jag nu! Ah - vinter. Det har snöat en hel del de senaste dagarna. Fru Holles avsättning är uppskjuten. I dag sken solen, allting glittrade o glimmade, men tomten har gatt i ide. Ordentligen kallt utan sol, med sol hur skönt som helst. Glöggen började jag med efter det att solen försvann halvfyra. Vara vänner Urtyskarna tittade förbi pa utlovade glögg just när jag kom hem fran snöskovandring o da kunde jag ju inte sätta mig i köket o äta hjortragu. Alltsa intog jag glögg. För jag var hungrig. Lunchen (hjortragun) missade jag av okänd anledning. Hur som helst lyckades jag mig därefter ta mig till Grän för lite träning och en massage o fango av "lille" Pepparkornet. Det blir man ju hungrig av och glöggpaketet log sa vänligt mot mig när jag kom hem. Kallt är det oxo! - 14° C. Brrr. Bara för att reta alla kaloriräknare; jag tog mig en matnyttig Snickers till. Jag älskar mitt jobb som "outdooranimatör"!!!!!! OK- nagra sma tomater hann jag med i förbifarten, för vitaminernas skull. Och för samvetets skull. Hick! O för att de oxo log log sa vänligt mot mig.
Pa lördag (?) aker Uffe till Ischgl med hela sin barnaskara och lite till. Borde vara helt underbara snöförhallande däruppe nu, efter allt snöandet. Pa mandag tar vi Lechleitners ledigt och aker o hälsar pa. Same procedure as every year :-) Emil har redan vallat alla skidorna. Yippie!!! JuNi har lustläst alla Lindas après ski texter.
Nu tror jag det är bäst att stoppa även mig i säng. I morgon maste alla upp i ottan i vanlig vardaglig ordning. Planerar att äta lite kött í morgon, för ordningen skull.
Innan jag slutar, maste jag berätta nagot hemskt: till frukost intog jag havrepuffar med GETMJÖLK.  Därtill en kopp (1/2 l) grönt te. O det hemksaste är kanske att jag tyckte det var riktigt gott! Jag vet - Emma (Mamma) ansag att jag var definitivt vanartad i kulinariskt avseende.
Hick!
T.

Nu är det visst jag som maste skärpa mig med bloggandet. Vissa andra är väääääldigt flitiga. Men jag har faktiskt skrivit den del äkta brev oxo, under veckan. Den här veckan var minasann Emil sjukskriven hela veckan. Äkta influensa, visst. Men han var inte sjukare än att han kunde montera tva lampor. Det finns faktiskt nagot positivt i det mesta. Julia fick sig en tvadagarssläng, o lag i sin säng (haha - rimmar!) och blev matad med ingefärsdricka o grippostad o Vit. C av sin mamma, sa pa fredag gick hon i skolan igen. Jag var lite krasslig mellan 4 och 8 pa torsdag eftermiddag/kväll. Efter ett varmt bad med lämpliga ingredienser o lite droger plus efter att ha domnat av pa sängen under ett varmt täcke, sa vaknade jag upp, pigg som en mört fredag morgon. Niki har lite ont i halsen mellan varven, men vägrar att bli sjuk. Hoppas det funkar!
Jag har varit deltidsarbetslös hela veckan. Jäääätteskönt. Passade ju bra, sa att jag kunde vara hemma o tycka synd om Emil pa förmiddagarna. Det är det klassiska januarihalet, som nu brutit ut. Inte sa mycket folk i skidskolan, och eftersom jag är oftast är den som jobbar längst pa varen, är det skönt med lite "luft" mellan varven. Snöskovandrandet o ponyridningen rullar pa som vanligt. Det räcker.
Vädret har varit vackert sedan urminnes tider. Börjar nästan bli lite tjatigt. Lite snö skulle faktiskt inte skada. Den där Frau Holle borde avsättas! Slösar med snö och kyla där ingen vill ha vare sig det ena eller det andra. Men i morgon ska det visst komma förbi ett moln. Eller var det i övermorgon....???? Det skall tillomed bli nederbörd av nagot slag. Förmodligen regn, för det är dags för Tannheims jätteevent i längdakning snart; der Skitrail. Idag lyckade vi stänga ute solen sa att vi kunde sta ut med att sitta inne o titta pa störtloppet fran Lauberhorn/Wengen. En av de absoluta höjdpunkterna av vinterns TV sport.
Nu när jag har ledigt har jag faktiskt oxo tränat lite. Sa det sa. I tisdags var jag pa gympakväll i Tannheim. Bauch, Beine, Po. Den avancerade gruppen. I ett svagt ögonblick hade jag lovat att komma. En gang, för att prova. Konstaterade nöjd att jag var minst lika vältränad som de andra tjejerna. Tva gamlingar var oxo där: Minst 50!!!!! Men dom vilade mellan varven o fuskade mellan övningarna. Sa jag nöjde mig med den här enda gangen och atergar till min egen träning i "mitt" minigym, situps framför TV:n och konditionsträning uppför berg med min personal trainer Pontiac. Jag haller med Niki " Jag behöver inga organiserade sportaktiviteter, jag kan sätta sprätt pa mig själv".
Men imorgon funderar jag pa att vara lat. Och göra knäck. Nobody's perfect, iallafall inte jag,  för tvi tusan va' det skulle vara langtrakigt :-) 
T.

Sa här sag lille Niki ut igar kväll, innan vi marscherade iväg till arets gymnasiebal. Julia stannade gladeligen hemma och vaktade hunden. Hon är inte direkt en festprisse. Dessutom hade nog frusit halv ihjäl i sin fina balklänning. Balsalen är nämligen en ruindel med tälttak. De hade visserligen värmekanoner, men om stod eller satt pa fel ställe var det ganska kallt. Men ända var det fullfproppat med folk och till 99% hade damerna aftonklänning. Jag tillhörde förstass 1%gruppen och kom i frack. Varmt o skönt :-) Sa i morse var alla ganska trötta. Utom Julia förstass. Sa hon skötte stallet o matade katterna, mens vi andra lag o sov ända - ända till 08.30!!!! Vilket är jääääättelänge för Emils och min del. Niki snusade en hel timme till, men han kom ju hem lite senare oxo. Vid femsnaret. Emil o jag kl. 2. Emil hämtade Niki i Reutte klockan halvfem, för studentgänget var tvungna att röja upp efter festen. Det var ju deras fest.
Emil uppsökte i dag en läkare och har pa det viset undgatt att detonera. Hostar o snörvlar visserligen, men han har god aptit, sa prognoserna är goda. I morgon tänker han i alla fall jobba. Jag hade en snöskorvandring idag. Härlig tur upp till en liten kulltopp. OK - kullen är 1687 m hög och har ett kors upptill. Alltsa nästan ett berg. Det var rena rama folkvandringen dit, sa hade gästerna haft en aning självförtroenden sa skulle de nog lätt ha hittat upp dit själva. Det hade bara varit att följa skyltarna och folkvandringen dit upp. Men jag tackar och tar emot. Vill de tvunget ha en guide, sa är inte jag den som tänker övertyga dem att det egentligen inte behövs en guide. Tva tre veckor till, i den här takten, och jag skriver plus med snöskoaffären. Bra va?!
Häromnyssen ringde Mathilde, fru skidskola, och undrade om jag hade lust att vara arbetslös en vecka eller tva. Javisst, ropade jag. Hurra! Nu kan jag äntligen tvätta lite fönster o lador o städa undan julen o kanske t.o.m. damma av ett skap. Jag tycker inte direkt om att städa men jag tycker ju om att det ÄR städat.. Men a andra sidan blir det kanske inte saaaa mycket tid över, för jag har redan räknat ut att jag kan använda min nyvunna frihet till dagliga ritter, turer med uppförbergetskidorna, ga o handla och skriva brev. Minst ett om dagen! Börjar i morron. Om jag hat tid. I morronkväll kommer ju femte laddningen av Desp. Housew. Hurra! Äntligen far Julia o jag sitta i soffan o mysa under samma täcke, om mandagkvällarna. Ääääntligen har vi natt härligt meningslöst att se frem emot. :-) Men nu ska jag fort krypa till kojs sa att jag riktigt kan njuuuuta av den första dagen av resten av mitt liv.
T.

Här skiner solen dagarna i ända sedan urminnes tider. Börja längta efter lite nysnö. Strax innan första januariveckan, vore passande :-) Kusarna stor o solar sig o mumsar hö, mest hela dagen. Blitzi o Norka maste "jobba" lite emellanat för att bidra till morotskassan. Hombre joggas lätt en runda de flesta dagarna.
För övrigt har det inte hänt nagot spännande sedan sista inlägget. Var extrateenie har förstas inträffat. Alena. 17. Mycket lättskött och billig i drift. Äter medhavda fullkornskex, dricker vatten till frukost, knaprar frukt och nötter. Dessutom blir hon dagligen utfodrad pa hotellet där hon praktiserar. Dessutom propsar hon pa att fa ga - vill inte bli körd. Nähä. Idag var hon dessutom ute o promenerade med lillponyn, varefter hon hackade bort alla djupfrysta hästlortarna ur paddocken. Funderar pa att behalla henne.
Just nu har jag lite paus mellan dagens jobb nummer tre och fyra. Nummer 1 skidskola. Nummer 2 snöskovandring. Nr 3 ponyridbarn. Nr 4 slädfart. Klockan 8 pa kvällen BRRR. Äh, Linda - kom o ta över lite. Just nu ringde dessutom Hotel Jungbrunn och beställde en snöskovanding pa 4 timmar pa söndag. Egentligen hade jag tänkt vara ledig da, sa jag i skidskolan. Som tur var, för snöskor är t.o.m. rentablare än skidor.
Emil kom just inbullrande. Han var ledig idag. Nu kom han just hem fran en shoppingrunda i byn. Nya turpjäxor bidde det. Hans gamla ärvde Niki. Emil pastar att hans huvud känns som en glödlampa. Lyser gör den inte än i alla fall. Bäst att stoppa honom i badkaret, sen hälla i honom lite Mexavit o stoppa honom i säng. Fullt av folk sjuka i stugorna. The flu. Huuu.
Tu.

När Niki var sisodär 8-9 ar gammal, föreslog jag honom att ga till fotbollsträning eller nagot i den stilen pa sommarlovet, sa att han skulle ha lite att göra. Han svarade, förolämpat att han kunde sysselsätta sig själv och inte behövde nagra organiserade fritidsaktiviter ( " i brauch koane organisiert Freizeitaktivitäten, i kann mi sell beschäftigen!!!") Detta är fortfarande en av Nikis styrkor, han hittar alltid pa nagot. T.ex. att göra ljus av ljus. De brinner som marschaller med en murken träprinne som "veke". Han är ganska pahittig, den pöjken.
Julia har ju ägnat jullovets förmiddagar at att tjäna pengar. I morgon börja skolan igen och det blir vardagsliv igen.
Här i Tannheim är det minsann ingen brist pa arbete. Om jag delade mig i tva skulle varje del av mig ha arbete sa det räckte. När jag ända vore i farten skulle jag nog dela mig i tre, sa att del tre kunde stanna hemma o hushalla. Tänk vad praktiskt det vore!!! Emil arbetar oxo för tva. Under tolv timmar blir det sällan. Ingen arbetslöshet här inte. Linda - kanske du skulle komma till Tannheim????
I morgon kommer dottern till vara vänner fran Mühlheim, dom som är Schalkefans och var pa Almabtrieb, om na'n kommer ihag :-) Hon skall prya pa Schwarzer Adler i tva veckor och bo hos oss. Jag tycker det är kul att äntligen kunna säga " du/ni kan bo hos oss!" Härligt att äntligen ha lite plats över.
I morgon sätter Ö3 igang klockan 20i6 pa morron, igen, sa det är nog bäst att sälla mig till den snarkande Emil. (Puttar man lite pa honom sa slutar han - no problem)
T.

Konstaterar att tiden gar lika fort 2009, som 2008. Redan den tredje! Gott nytt ar pa er allihop. Det är ju dock en hel del kvar att glädja sig över. Julia är numera nitton och det tänker hon vara hela aret, ända tills det är slut. Arets kreation är fylld med mousse au chocolat. Plus lite körsbär. Födelsedagen inleddes traditionellt med "Grodan Boll" och paketöppning. Snabbt avklarat. Därefter frukost. Med inlagd sill, för Julias del. En alldeles privat laddning av inlagd sill stor alltid överst pa Julias önskelista. Den far hon äta i lugn och ro, utan att behöva slass om bitarna med övriga familjemedlemmar.  Därefter avverkade Julia och jag förmiddagen i skidskolan. Emil var ledig, men bara till kl 16.00. Niki akte visst lite ländakning, sa att Pontiac blev motionerad. Framemot kvällen blev det först memory, som JAG vann. Emil arbetade fortfarande. Det höll han faktiskist pa med det halva natten. Han pistade. Efter det att han hade riggat  upp snökanonerna. JuNiPo o jag körde till liften, lastade i Julia, inkl. skidor, i Emils pistmaskin varpa de gav sig upp till toppen för att preparera the steep and the deep. Ni o jag spände pa oss turskidorna och marscherade upp för samma berg med Pontiac. (Hämtade just Niki ute i byn; -14,5° C sa bilen). Vi marscherade ända till Julia kom o mötte oss uppifran, och da var vi nästan anda uppe pa toppen. Sen for vi ner i pannlampornas sken, i den man de överhuvudtaget lyste....... Allt detta under en fantastisk stjärnhimmel. Förstass:-) Sen gjorde vi ostfondue. Tur att Emil inte var hemma, för vi satte i oss alltihop allelis själva utan problem. Sen blev det Monopo JAG vann igen.Egentligen märktes det inte mycket av att Emil inte var hemma, konstaterade vi, för han somnar alltid pa ett tidigt stadium i vi maste iallafall alltid ga med hans gubbe och sköta hans affärer. Fyrverkeriet hoppade Pontiac o jag över, men Julia o Niki knatade uppför kullen, i god ordning, och smällde av lite smällare o tittade pa hotellens pampiga fyrverkerier. Den första januari var vi lediga hela dan - utom Emil, den stackarn. JuNi var uppe i ottan o njöt av de folktomma pisterna. Jag gjord sa lite som möjligt. Tuppluren framför braskaminen var eftermiddagens höjdpunkt. Den kvällen kom Emil hem tidigt - redan 22.00. Det var skidshow och Fackellauf. Jag tittade pa o resten av familjen hasade ner med facklor. Det är mycket roligare än att titta pa, konstaterade jag. Nästa ar vill jag oxo ha en fackla igen!!!!!
Det var nyarshelgen det. Nu arbetas det för fullt igen. Igor stod jag pa skidorna 5 o 1/2 timma nonstop. I o för sig inget problem, om man inte glömmer att stoppa pa sig en Snickers, t.ex. Glömde jag igor, men som tur var förbarmade sig ett barn o gav mig tre gummibärchen. Idag bidde det tre timmar skidskola direkt följt av 3 timmars snöskovandring. Med Snickers. Jag har faktiskt en härlig arbetsplats:-) Det förstar ni väl, ni alla!?!? Jag gjorde definitivt ett bra byte, när jag bytte ut receptionen mot mer skidskola o snöskor, bergskor o stavar.
Emil i "sin" Pistenbully.

T.