God morgon! -17°!
Men solen skiner, himmlen är blo, foglaran kvittrar :-) och världen är täckt med en dryg halvmeter underbar pulversnö. Har just varit ute en liten runda med doggie-woggie, tvättmaskin och diskmaskin är startade, sängarna bäddade och familjen ur huset sedan klockan sju. Datorn var posatt för Emil hade varit inne och kollat snökanonerna, so jag passar po att skriva lite. I kväll är det dax för receptionstjänst po Drei Tannen, so do blir det ingen tid över.
Ja - igor ja! Det snöade som attan. Skolbussen gor klockan sju. Halv 8 hade den lyckats ta sig till nästa by, som ligger 3 km bort, där chauffören lyckades sätta den i ett litet dike. Den latmasken hade inte monterat snökedjor. Julia ringde 7.40 och bad att bli hämtad. Hon tänkte INTE oka ner över Gaichpass till skolan med den drullen. De skulle ju iallafall komma jättemycket försent..... Uffe känner nog till resonemanget :-) Niki steg även han ur för han trodde jag skulle komma och köra dem till skolan. Han hade engelskprov som han INTE ville missa. Men jag hade en termin hos min knäservicekille i Grän, som JAG inte ville missa. Färdig klockan 9.00. Skidskolan börjar 9.30. Nikis engelskprov 9.50. Ingen annan buss passar. Vad göra? Jo - i "ilfart" hem, Julia kastade po sig skidkläder och pjäxer och blir dumpad vid skidskolan som min ersatsman ( oerhört praktiskt) och Niki och jag segar oss ner till Reutte i snöyran. Som tur var hade alla andra bestämt sig för att inte köra bil vid den här tidpunkten. Exakt 9.50 befann vi oss ca 500 m fron skolan och Niki hade telefonkontakt med en klasskompis som försökte lugna den lätt hysteriska engelsklärarinnan, Frau Müller. Puh! Som tur var har jag alltid lite nödproviant i handskfacket so att jag fick lite frukost i mig. Körde hem, bytte till skidskolenkläder, fast med Julias jacka för hon hade min, fort till skidskolan, jagade fatt po Julia, flygande jackbyte 10.40. Julia fick sig ett djupsnöok po köpet - för att ta sig hem med skidor moste hon nämligen oka upp po toppen. Väl hemma bytte hon tydligen direkt till rikdkläder för att njuta av en djupsnögalopp. Emils dag var som nämt oxo häftig. 17 timmar!
... och nu är tekoppen tom, tiden liden och det är dags att kolla om middagsgrytan som puttrar po spisen är färdig, innan det dagliga slaget vid nybörjarkullen börjar.
Är jag inte flitig? Emil är visserligen "ledig" idag, men först moste han ställa undan snökanonerna..... En snögubbes liv är hort, det visste ni inte, va!?
So ska livet vara; lagom jobbigt men härligt :-)
Tuttan & Co önskar även alla er andra härliga liv.
Ja - igor ja! Det snöade som attan. Skolbussen gor klockan sju. Halv 8 hade den lyckats ta sig till nästa by, som ligger 3 km bort, där chauffören lyckades sätta den i ett litet dike. Den latmasken hade inte monterat snökedjor. Julia ringde 7.40 och bad att bli hämtad. Hon tänkte INTE oka ner över Gaichpass till skolan med den drullen. De skulle ju iallafall komma jättemycket försent..... Uffe känner nog till resonemanget :-) Niki steg även han ur för han trodde jag skulle komma och köra dem till skolan. Han hade engelskprov som han INTE ville missa. Men jag hade en termin hos min knäservicekille i Grän, som JAG inte ville missa. Färdig klockan 9.00. Skidskolan börjar 9.30. Nikis engelskprov 9.50. Ingen annan buss passar. Vad göra? Jo - i "ilfart" hem, Julia kastade po sig skidkläder och pjäxer och blir dumpad vid skidskolan som min ersatsman ( oerhört praktiskt) och Niki och jag segar oss ner till Reutte i snöyran. Som tur var hade alla andra bestämt sig för att inte köra bil vid den här tidpunkten. Exakt 9.50 befann vi oss ca 500 m fron skolan och Niki hade telefonkontakt med en klasskompis som försökte lugna den lätt hysteriska engelsklärarinnan, Frau Müller. Puh! Som tur var har jag alltid lite nödproviant i handskfacket so att jag fick lite frukost i mig. Körde hem, bytte till skidskolenkläder, fast med Julias jacka för hon hade min, fort till skidskolan, jagade fatt po Julia, flygande jackbyte 10.40. Julia fick sig ett djupsnöok po köpet - för att ta sig hem med skidor moste hon nämligen oka upp po toppen. Väl hemma bytte hon tydligen direkt till rikdkläder för att njuta av en djupsnögalopp. Emils dag var som nämt oxo häftig. 17 timmar!
... och nu är tekoppen tom, tiden liden och det är dags att kolla om middagsgrytan som puttrar po spisen är färdig, innan det dagliga slaget vid nybörjarkullen börjar.
Är jag inte flitig? Emil är visserligen "ledig" idag, men först moste han ställa undan snökanonerna..... En snögubbes liv är hort, det visste ni inte, va!?
So ska livet vara; lagom jobbigt men härligt :-)
Tuttan & Co önskar även alla er andra härliga liv.
Kommentarer
Trackback
