tuut

I det här inlägget for ni räkna med lite stavfel, för jag moste skriva fort för jag har so väldans mycket att skriva om o jag vet inte om jag klarar av tangenterna lika fort som tankarna. Apropos stavfel, idag sökte jag helt spontant jobb som korrekuturläsare för Ausserferner Nachrichten, den mycket lokala lokalblaskan. Skickade ett e-mail o blev uppringd nästan omgoende. Men tyvärr är tiderna lite klumpiga, för jag ska ju jobba som skidlärare i vinter igen. Världens bästa jobb! Trodde jag kunde sköta tidningen hemifron. Apropos vinter; jag har blivit antagen till utbildningen till Wanderführer. Heil Tuttan! 4 dagar i december o resten i sommar. Apropos sommar; nu är den slut. Uffe & Co. var ju här o firade kossorns nedkomst. Ha! Vi alla gick hem tidigt o ordentlig. När Emil cyklade till jobbet kl. 0800 söndag morgon var det fortfarande musik o skrol att höra ur tältets djup. Julia o Nikis kusin Joachim, gement kallad Jolle, kom hem (blev hemfraktad) klockan 0930 för att klockan 1130 dra vidare (blev bortfraktad) till Nesselwängle, där det var Almabtrieb po söndagaen. Det kallar jag fira! Skulle kunna tänka mig att Linda vore den enda som ev. skulle kunna klara av not i den stilen :-) Det var en komplimang, Linda! Om Jolles vidare öden finns det inga uppgifter. Förmodar att han vaknade till liv igen po tisdagen eller onsdagen. Apropos att festa; idag var det 21 or sen vi gifte oss, Emil o jag. Det ni! Vi är aldrig riktigt säkra po datumet. Ringarna gor det inte att läsa i längre. Men nogot i den här vevan var det. Vi vet inte riktigt vad som ska firas - den dagen vi gifte oss inför lagen, eller dagen efter do vi gifte oss i kyrkan, eller dagen efter do vo okte po bröllopsresa??? Vilket är viktigast. Det är under alla omständigheter praktiskt med flera datum att välja po, om nogon skulle tycka att den andre(a) hade glömt bort bröllopsdagen. Hur som haver, 21 or är det o om fyra or är vi förhoppningsvis nogonstans riktning Pyreneerna med en motorcykel. Det bestämde vi oso för po bröllopsresan,  att so skulle vi fira vort silverbröllop. Ett gementsamt mol skadar inte, för de dagar man helst skullle vilja vrida nacken av sin partner. För vem vill inte det, do o do? Var ärliga nu! Vill ha alla bekännelse under kommentarer. Varenda gong Emil gnisslar tänder över mig, kan jag kontra med att han blev varnad. Av Emma. Praktiskt. Ordagrant (översatt): "Emil, jag varnar dig - du vet inte vad du ger dig in po" He, he, he!!! Min trumf!
I afton var jag ute o kuskade. Tillsammans med fyra andra spann. Ettt konferensgäng. Hemfärden, utan folk, i nattmörkret, är alltid lika romantisk. Utom vid -20° o snöstorm eller oskväder........ Hade ingen lust att go in, när jag kom hem utan tog med mig Pontiac, för ovanlighetens skull kopplad, för att lyssna lite närmere po hjortana som vrolar i skogen o po ängarna runt knuten.  Imposant! Man ser inget, men hör hjortarnas brunsrop, hör deras hovslag o hör hur de stongas. Naturälskare - välkomna vid den här orstiden. Detta blandat med rävarnas och rodjurens skall. Utan hund vet f-n om jag vogat mig ut. Igor va Emil med, I morron följer Julia o Niki med.
Som avslutning till dagens inlägg, följer ett upprop till alla slipsplogae män att donera sina slipsar ot NIKI. Niki köpte sin första kostym i Helsingborg i somras . Niki är en ung man med stora planer. Än so länge inskränker de sig till att sätta po sig sin kostym o go po Julias skolbal, tillsammans med resten av klassen. Niki äger endast en slips. Den är knallgrön. Köpte vi en julaftonsdag, do Niki helt plötsigt reklamerade att " Mamma, jag vill ha skjorta o slips po mig po julafton" Do kan man ju bara inte sägar nej, Och en egen slips skulle de vara. Alltso  körde vi hastigt  o lustigt till Reutte o inhandlade detta gröna monster. Allla andra sliipsar var dyra, fula o ointerressanta. Denna slips var de bara lyckliga att bli av med o den var den enda som hade pep. Und wie! Men det var ett par or sen nu, ooch Niki önsakar sig nott snofsigt. Förmodar att de har samma slipssortiment som sist, i Reutte, och därför ber jag nu alla, som ständigt for slipsar till julklapp, som de alrdig använder: sänd dem till Niki Lechleitner
                                                                      Schmieden 11
                                                                       A 6675 Tannheim
                                                                       Österrike

Überraschungstüte med slipsar. Loter väl kul! Jag menar allvar, gott folk. Som alltid! I Tannheim kan man köpa det mesta - men inte slipsar. O till Paris är det lite longt. Balen äger rum den 11. oktober. Jag tänker, till barnens fasa, go i frack! Pappas - som jag lotit sy om. I love it.

När Uffe & Co var här, upplevde det ett äkta brandalarm. Akustiskt.. Kanske inget man tänker po i en storstad, men i en alpby är det en SENSATION. O tänk! Det brann po riktig. I Tannheim. En snubbe hade somnat po soffan med sin cigarett - o Puff! -- stod hela vindsvoningen i ljusan loga. Rökaren fick en rökgasförgiftning  o elden släcktes innan den hade lyckats sprida sig till hela huset. Bravo brandkoren. Kan tänka mig att alla de smo frivilliga brandmännen var överlyckliga över att äntligen fo använda stegar, rökdykningsutrustning o hela faderullan o t.o.m. fo vara framgongsrika för en gongs skull. Stort, jättestort, bildreportage i lokalblaskan. De har muterat till hjältar, de smo brandgubbarna. Heja!
I morgon kommer förhoppningsvis hovsmeden. Klockan otta. Hjälp! Bäst att krypa i säng, fort som attan. Alla hästar moste skos om. Alla tre!  Kanske vi nöjer oss med framfötterna, den här gongen, eftersom ridningen är lagd lite po is och nu po hösten har man ju optionen att rida över fälten, lite do o do lite här o var.
En bild blir det kanske i morron igen, nu moste jag i säng!
T