tuut

Egentligen borde det nog heta törapport, för tillfället. Men allting är fortfarande vitt. Ganska. Man kan till och med ta sig ner fran berget. Om man inte är rädd att fa repor i skidorna. Men till nyar blir det snö. Det har dom lovat - vem nu dom kan vara...


T.

Det utlovade bildbeviset, som jag hotade med.
T.

Ja - den enda som egentligen har jullov är ju Julia, faktiskt.

Niki är ju inte heller direkt överbelastad med jobb (ännu....) vid Röda Kors station, men han möjlighet att bli av med överskottsenergi och agressioner pa vinden

De är överhuvudtaget väldigt aktiva, Julia och Niki; rider, aker skidor och flasar uppför berg med flasasomentravhästskidorna. Niki har egna, Julia har mina. Dessutom gar Julia helt frivilligt upp varenda morgon och sköter om hästarna. Även om Emil erbjuder sig att göra det. Jag tror nog att hon saknat lant-och friluftslivet de senaste manaderna i Stockholm. Även om hon trivs i pa Frodevägen.

Jag behöver inte göra mig av med extraenergi. Fem till sex timmar i skidskolan är lagom, och det räcker till en kvällspromenad med hunden, sen är jag nöjd, och kan sitta och beundra min favoritbild - den hänger i stort sett bredvid bildskärmen här, sa när datorn gör trakiga saker kan jag luta mig tillbaka, ta en slurk vin eller kaffe, je nach Tageszeit, och beundra the Happy Dog on my green wall

Efter en mild julhelg, med lite regn och smastorm ( igar förmiddag - helmysigt, alla regnade och blaste hem) kan Emil rigga upp sina snökanoner ikväll igen. Det har visserligen snöat lite, med betoning pa lite, i nattas, men det var mer en optisk villa. Fast det var väldigt vacker i morse. Tacka vet vi Frosty. Heja Frosty!
(arkiverat symbolfoto av Frosty)

T.

 

JulgrAn


JulgrÖn

T.

...önskar Emil, Tuttan, Pontiac, Julia, Julbocken och Niki!

Sma barn är söta. Stora barn är underbara! I lördags dök jag in i arbetslivet igen. Tillbringar större delen av dagen i backen. Stenkul att jobba pa riktigt igen. Kul sprakligt välblandad början oxo. Jag slänger mig med tyska, "holländska", spanglish (Mallorcinis) och franska, sa det star rent härliga till. Och hemma svenska. Det borde väl ga under brainjogging, eller!? Skidundervisning för spanska chiccas vore natt för Linda, det. De har god fantasi, ma ja säga. Jag med!
Jo just det ja - stora barn: de handlar, fixar mat, julpyntar, ser till att det är varmt i huset och att vi har varmvatten (!!!!!! - fixar vi själva med lite trä(d) fran skogen) och är praktiska i största allmänhet. I love them!!!!! Men inte för att de är praktiska, utan för att de är Julia och Niki :-)
I kvällas har vi bakat pepparkakor, Julia, Niki o jag. Juldebaklet del 2. Fotobevis följer. Vi (= Emil) har inte riktigt pa släng pa hur man far in bilderna fran den nya kameran i datorn och jag bryr mig inte om det. Not my business. En vacker dag funkar det nog. I det avseendet är mitt talamod alldeles utmärkt, till skillnad fran snabbköpskassor och dylikt.
Här har det efter ett par arktiska dagar blivit milt och blasigt. White Advent hade vi ju redan, sa för min privata del bryr jag mig inte heller direkt om julvädret. Man kan ju iallafall inte ändra pa det! Julia och Niki har plockat julgrönar. Just det - julgrönar. Eller julgrenar? De var uppe i skogen utrustade med Big Foot's (yes foot's - not feet!) och sag. Och hund. Upp med liften till toppen och ner genom skogen. Var visst skoj, vad jag har förstatt.
Julkortskriveriet har jag inställt. Sitter hellre o myser i soffan med Julia o Niki och tittar pa trevliga julfilmer. Sa om jag glömt nagon, som väntar julpost, ber jag om förstaelse :-)
T.

Alltsa - fotot är fran 2008. Nu är det 2009. Varför berättar jag det egentligen? Det hade ju iallafall ingen märkt!
T.

...... ser ut precis likadant som advent 2009, konstaterar jag. För den här bilden är ganska exakt ett ar gammal, och i gar sag hunden precis likadan ut när vi kom hem fran var vinterritt, Hombre, Pontiac och jag. Ganska kallt, alltsa. Prima snökanonväder och kanonväder att rida i. I dag hade Niki ledigt, sa vi red ut tillsammans. Barbacka. Niki pa Hombre och jag pa Norka och Pontiac pa sina 4 ben. Ganska kallt, som sagt, sa när vi kom hem behövde vi nagot mysigt att värma upp oss med. Ansag vi. Hittade ett litet ägglikörrecept häromdagen. Till det behövs det kokt mjölk. Saledes är ägglikören varm, som nygjord, tänkte Niki o jag. Varm ägglikör = äggnogg? Hur som haver var det mycket läckert och värmande. Antagligen nog mer tack vare cognacen, än mjölken. Ska försöka skrapa resten ur kastrullen och se om jag hittar en mycket lite flaska att hälla det i. Sa att Julia ocksa kan smaka en slurk. I morgon aker vi o hämtar i Zürich. Yippieoooh!
T.

Igar var det dags för lite julbak. Passande, inafran sett, mysigt väder. Det är väl härligt att komma in fran kylan och det luktar nybakat?! Luktade gott gjorde det, smakade gott ocksa, för den delen, men nagon bakskönhetstävling hade jag säkert inte vunnit; det som skulle bli stjärnor blev plättar, vilka jag var tvungen att bända av platen med en osthyvel, som därefter säkert inte mer är duglig som sadan. Men resultatet var gott, faktiskt. Nu i advent lever man ju ända i skenet av levande ljus och ser ju i allafall inte vad man äter :-) Sen skulle det bakas lussekatter! Är det Lucia sa är det! Hade t.o.m. köpt saffran. Billigt o bra, tänkte Tuttan. Bara 1,69 Euros. Sa hon slog pa stort o köpte tva sma dosor och sag framför sitt inre öga knallgula doftande lussekatter. Väl hemma slog hon upp Lussekatter i kokboken. Längst upp stod det : 1 sats vetebröd. Ok, tänkte Tuttan och bläddrade tillbak i boken och gjorde en fin sats vetebröd. När hon sen stod där och stolt betraktade den fina dugen började hon undra hur man skulle fa in saffranet...... - bläddrade fram till Lussekattsidan igen och kollade. Var det inte det jag trodde, tänkte Tuttan, saffranet skulle man stoppa in med degspadet!!!! Dj####ar!!!! Men det gar väl att knada in ocksa? Det gick. Degen var nu lätt gulrandig. Med betoning pa lätt. För i de sma prisvärda saffrandoserna var det inte 1 gramm utan 0,1 gramm! You learn as long as you live. Att ständigt lära sig nagot nytt, lär förresten halla en ung. Förmodligen kommer jag att uppna den eviga ungdomen. Det gäller bara att betrakta sakerna positivt. Mina lättljusgulrandiga lussekatter smakar förresten riktigt bra, och blev ganska snygga. Smakar förträffligt med kall glögg.
Nu till snörapporten: snögubben Emil, även kallad Frosty, var ute halva natten och talade snällt med snökanonerna. Resten av natten tillbringad han vid datorn med att kolla temperatur, vind, vattentryck, luftfuktighet etc. Dagen tillbringade han med att sova. I alla fall större delen. Sedan klockan 1600 är hon ute hos kanonerna i backen igen. Sparkar pa frusna ventiler och tomma ledningar etc. (Att bara tala snällt räcker inte!)Livet som snögubbe är ett hart liv, tänk pa det ni alla när ni är ute i backarna. Fru Holle, Frosty's girlfriend, hon som snöar natursnö, hjälper till hon med, lite grann. Ca 30 cm pa fälten här nere. Helt underbart att rida i :-)))))))))
T.

Tre söndagar pa rad kan, som sagt, bli lite segt i längden. Idag var herrarna äntligen utflugna igen, och jag fick lite gjort igen: Jag skrev ett julbrev, jag red till brevladan o postade det och red lite till, för solen sken sa skönt och allt var sa vitt och vackert, jag skurade golv, jag lagade mat (chili con carne), jag tvättade o bytte lakan, jag dammsög, jag var hos frissan o klippte haret och jag gick till Doc Pfeffi o fick mitt andra flunsashot, var hos lille Pfeffi P. o bad honom fixa tid o tejpa knät och som avslutning har jag beställ MIN Happy Dog by Lisa Grubb NY.
Produktivt va? Visserligen kan det vara skönt att vara lite laaaaat da o da med, men efter en san här dag är man nöjdare. Longerade Norka o borstade hunden gjorde jag visst oxo, mellan varven. Nu ska jag hämta Niki fran the Rec Cross Stützpunkt och köra ut Emil till densamme. Emil har Första Hjälpen kurs. Same procedure as every year. Liftgubbarna här är ju pisträddare samtidigt. Emil är förste akkjachaufför! Ett manligt faktotum!!
T.

Igar var det söndag och i morgon, tisdag, är det en san där hääärlig katolsk helgdag igen. Alltsa är det inte mycket vits med en mandag, som hänger där och dinglar i luften mellan tva söndagar, sa mandagen blev struken. Due to lack of interest, kan man väl säga. Emil, Niki o jag omdisponerade den till en söndag. Tre söndagar i rad! Inte dumt! Vi akte till Sonthofen och uppsökte Wonnemar. Vädret var passande gralligt och duggregnande. Í Wonnemar var det lagom lite folk. För i Tyskland, där Sonthofen ligger, är de inte sa katolkska som i Österrike, sa där var det vanlig mandag. Perfekt. Grannen var ocksa där, förresten. Jag för min privata del, inledde med 1000m i den ganska tomma sportbassängen.  En alldeles egen bana, hade jag, för alla 1000 metrarna. Sen akte vi alla 4 rutschbanorna, varav av en heter Kamikaze. Hjälp! Men jag tänker som sa, att om andra överlever, sa gör väl jag oxo det. O tänk - det gjorde jag! Tre ganger. Därefter vandrade vi vidare till Wellnessavdelning och whirlade och angade o simmade runt i utomhussaltpoolen i badkarstemperatur ute i regnet, sa det stod härliga till. De bubblade o sprutade o whirlade o i alla möjliga hörner.
Och nu är jag sa lat o nöjd o relaxad sa att jag t.o.m. är för lat för att titta pa TV eller skriva e-mail. Ska hugga mig en bok i stället och krypa till kojs. Livet kan vara bra skönt :-)
T.

Igar var det söndag och i morgon, tisdag, är det en san där hääärlig katolsk helgdag igen. Alltsa är det inte mycket vits med en mandag, som hänger där och dinglar i luften mellan tva söndagar, sa mandagen blev struken. Due to lack of interest, kan man väl säga. Emil, Niki o jag omdisponerade den till en söndag. Tre söndagar i rad! Inte dumt! Vi akte till Sonthofen och uppsökte Wonnemar. Vädret var passande gralligt och duggregnande. Í Wonnemar var det lagom lite folk. För i Tyskland, där Sonthofen ligger, är de inte sa katolkska som i Österrike, sa där var det vanlig mandag. Perfekt. Grannen var ocksa där, förresten. Jag för min privata del, inledde med 1000m i den ganska tomma sportbassängen.  En alldeles egen bana, hade jag, för alla 1000 metrarna. Sen akte vi alla 4 rutschbanorna, varav av en heter Kamikaze. Hjälp! Men jag tänker som sa, att om andra överlever, sa gör väl jag oxo det. O tänk - det gjorde jag! Tre ganger. Därefter vandrade vi vidare till Wellnessavdelning och whirlade och angade o simmade runt i utomhussaltpoolen i badkarstemperatur ute i regnet, sa det stod härliga till. De bubblade o sprutade o whirlade o i alla möjliga hörner.
Och nu är jag sa lat o nöjd o relaxad sa att jag t.o.m. är för lat för att titta pa TV eller skriva e-mail. Ska hugga mig en bok i stället och krypa till kojs. Livet kan vara bra skönt :-)
T.

Sedan ungerfär tva veckor springer det omkring hariga (neeeej! inte hariga - hariga!!) väsen, med horn och kvistkvast, de kallas för Krampus och springer runt o skrämmer folk i allmänhet och de som retar dom i synnerhet. Man kan jämföra det med tjurarna i Pamplona, med lite god fantasi ( vilket jag ALLTID förväntar mig av mina läsare). Gubben med det vita skägget är den snälle Nikolaus. Han delar ut nötter och mandariner till snälla barn. Men bara idag. Fast Nikolausen i Tannheim har röd rob och röd mysse (mitra! - för han är/var biskop) De andra far smäll av en Krampus - om dom har otur. Infangade barn och ungdomar blir dessutom svartmalade i ansiktet eller gnuggade av snö. När Julia var lite mindre älskade hon att reta krampusar och kom alltid hem lagom blaslagen om rumpan och svart i ansiktet men med stralande ögon. Spännande! Rutinerade krampusretare sätter pa sig tjocka termobyxor.
Idag är höjdpunkten, sen är det slut. Ute i Tannheim är det en liten fest. En fest med bara infödingar. Det är festlig värre. Inte en turist, sa langt ögat nar, för det mesta. Men med kastanjer, glühwein o punsch. Emil och jag fokuserar oss nog pa glühwein o punsch - för att halla oss varma.
......... sen är det störtlopp i Beaver Creek - woah :-) Framför brasan. Niki har tjänst, sa om vi har tur sa skjutsar han oss hem.
T.

Precis lagom till förstaadventkalenderluckedagen är världen fluffigt vit. Ni far betrakta det ur era vildaste fantisiperspektiv, var och en för sig, för den lilla fotojaten vill inte fotofera. Mera.
Nu ska jag sadla pa den fluffiga vita hästen och rida genom den fluffigt vita sagoskogen, medan snön faller lätt nanstans däruppeifran. Hunden behöver ju motion............
T. (omten)