tuut

Tack vare Josef (Seppl) hade vi langhelg i helgen. Ända sen i torsdags. (Oinformerade rekommenderas läsa den förra bloggen.) Vi bestämde oss för en miniskidsemester till Südtirol. Närmare bestämt Val Gardena. För att skida runt Sellamassivet. Den sk Sellarundan. Vi startade vid middagssnaret i torsdags, med Julia vid ratten. Hon rattar som inken tinken ta mej fanken. Emil o jag satt i bak o tittade pa borgar o slott. Ganska kul för omväxlings skull. I o för sig gillar jag att köra bil, men ....... (hur ska det bli när Niki OXO har körkort? da far vi väl lotta ut vem som ska köra? eller slass om det?) Hos oss i Nordtirol var vädret lagom lusigt, men bara en bit söder om Brenner sken solen, som utlovat. Men det var kallt! Brrrr. Framkomna i Wolkenstein, vi foten av berget, bestämde vi oss för att leta efter rum "the oldfashioned way". Letade efter en frukostpension som sag trevlig ut. Lättare sagt än gjort. Allt som sag trevligt ut hade knögat fulla P-platser. Ett ställe sag hyfsat ut och lag bra, tyckte vi. Jag marscherade in, hittade en sur kärring med förklä o grovstickade yllesocker o filttoffler. Jag fragade vänligt om hon hade tva dubbelrum lediga för en natt. Hon svarade ovänligt att det hade de. 50 Euro per person. 200 för en natt!!!! Det var inte ens fint o nytt! Nähä du, sat-kärring, tänkte jag o skickade ut familjen till bilen igen. Om vi ska betala 50 bananer för en natt vill vi bo lite finare, sa jag. Det kostar det överallt, fräste kärringen. Jag svarade vänligt, att da betalar vi det hellre nan annansstan. Ajö! Sen akte vi till info-punkten, där man kan ringa direkt till husen o fick napp hos en jättetrevlig ganska ung dam som hyrde ut för 34 pengar per person. Plus att det var fräscht och damen i fraga jättevänlig. "Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket" ropade vi över hustaken till kärringen i sockerna. Det här huset lag vid en första blick lite avlägset, men det fanns en jättemysig restaurang bara ett par hundra meter längre bort, precis vi Saslong's pistrand. Störtloppspisten i Val Garden, känner ni väl alla till!?! Hyrestanten tippade oss.Tror inte vi hade hittat nagot bättre i byn utan rekommendation, för vi körde ner en sväng o kollade läget o köpte liftkort. Parkeringsplater fanns det inte heller nagra därnere, bara parkvakter med block o penna i högsta hugg. Pa fredagen var vädret jättevackert, men det var ganska kallt o blasigt. Snö en masse o välpreparerade pister, ganska harda visserligen, men inga isplatter. Det hade vatt natt för Uffes nya skidor det. O inte en sten sa langt ögat nadde, om man inte räknar med bergstopparna förstass. Har tyvärr sluddrat bort ett lite fönster, i datorn, där man lätt som en plätt far in bilderna fran kameran till datorn för att sen lätt som en plätt kunna plocka ut dom o stoppa dom exempelsvis i bloggen., annars hade jag lagt upp lite fina kort. Förmodar att jag, eller nagon annan, lyckas lösa det problemet en vacker dag o DA kommer alla fina bilderna. Var va' ja' nu? Jo, pisten ja - den lag ju stort sett runt husknuten och blilen kunde sta kvar hela dan, för vid liften i byn var det dyra P-avgifter, sa tanten, o skorna kunde vi lugnt lata ata sta i skidlkällaren sa att vi kunde byta om i lugna o ro när vi skidat färdigt. Hon var faktiskt jättetrevlig :-) Tja, sa akte vi da skidor hela da'n, tittade pa alla vackra bergen, at o drack till vi akt runt hela berget o kom tillbaka till huset där vi börjat. Pa hemvägen kunde man aka skidor ända fram till husknuten o bilen. Toppen.
Pa hemvägen körde först Emil, sen jag (efter Mc Donalds). Strax efter sju pa kvällen var vi hemma. Pontiac var överlycklig o fick sig t o m en kvällspromenad. En lyckad minisemester :-)
I gar bakade jag bullar, som idag förvandlades till fastlagsbullar. Jag har tänkt pa saken, och tror att Uffe drev med mej när han berättade att han bakat semlor. Paella o pannkakor - OK - men inte semlor med 1000 (minst!) kalorier. Mina blev stora, goda o määäktiga. En gang om aret är lagom! Puh.
Niki o jag gjorde vart bästa att förinta dom extra 1000 (minst!) kaloierna och gav oss ut pa en längdakningsrunda med Pontiac hack i häl. Kanonbra spar. Det var bara tredje gangen i ar jag äkte, för det är inte rikigt vad mitt knä tycker om, men det gick hyfsat och var som sagt jättehärligt. Julia föredrog att hoppa hopprep. Sen sken solen pa oss hela eftermiddagen o faglaran kvittrade o jag lag pa bänken framför huset o sov o solen o drömde att snön smälte. Det gjorden den inte mycket, märkte jag när jag vaknade, men jag gick o rotade lite i var lille  kökstrapperabatt  o hittade till min strora glädje sma gröna saker som spirade ur jorden. Det gäller att njuta! Kommande vecka har det utlovats 50 cm nysnö. Tvi tusan!
T.