tuut

Jag har bestämt mig för att inte skicka nagra outdoorbilder med snö, mer. Kanske om det blir tö. Med snörester. Idag kom faktiskt Gumman Tö förbislaskande med sina stora stövlar och sin kvast. Jag vinkade glatt, men jag tror inte hon sog mig, för hon gick bara vidare. Skulle vara trevligt om hon stannade ett par dagar. Men faglarna kvittrar glatt och videungarna vinkar fran trädtopparna. Ska be Niki ga ut o fanga ett par i morgon o ställa i vasen pa "mellanstationen" där det för det mesta star nagot passande. För det mesta!
Idag var en vanlig dag: skidskola + snöskovandring. Igar dito. Emil jobbar och sliter. Gick klockan fem i morse och har fortfarande inte kommit hem. Om han landat i en Kneipe, vid det här laget, vet jag inte, men tror jag inte. Klockan nio pistade han iallafall för fullt. När det snöar maste man pista bade morron o kväll, se. Fredagarna är Emils dag. Han vikkar s.a.s. Det brukar bli si sa där 16 timmar pa raken.
Igar var vi minsann ute o tog oss en öl, med ett gäng kompisar plus svager Norbert from nextdoor. Han är ju änkeman nu, sa nu blandar han sig allt oftare bland folket. En girlfriend har han oxo, Det har han rätt i, tycker jag. Hur som haver, sa knatade vi uppför ett berg, i grannbyn Nesselwänge, för att komma at sagda öl. Krinnenalpe heter die Hütte. Man maste ju göra sig förtjänt av godsakerna, da är de ännu godare. Däruppe var det knögat fullt. Vi gick strax innan tio och da kom det fortfarande in folk. Utifran. Nerifran. Fulla med snö. Det vräkte ner. Till följd att det var helt underbart att aka ner. 20 - 30 cm nysnö pa pisten. Förra lördagen gick vi till Hubertushütte. Da startar vi med skidorna direkt utanför dörren och landar där igen. Det är i o för sig väldigt trevlig me tourenkvällar och hüttenromantik, men nu tycker jag nog, nästan (snart) att det räcker.
Pratade med Uffe i kvällas. Han tittar förbi pa tisdag. Juuuuhuuuuuuu, som Linda säger, säger jag med om det. Da ska vi ga och äta gott. Ta med dig vinterstövlarna Uffe, för vi gar till Jungbrunn och vägen dit dit är full av ankeldjup snö. För dit kör man helt enkelt inte. Är vi riktigt roliga, sa tar vi med oss facklor, för det är en mörk väg.
Nu lite trakiga nyheter, för ärlighetens skull. ALLT är ju inte alltid bara roligt o trevligt. Till för en vecka sedan hade vi tre hästar. Nu har hjorden reducerats med en tredjedel. Var gosiga lilla pony Blitzi var vi iväg tyvärr tvungna att skicka iväg till de eviga betesmarkerna.Sa kan det ga när inte haspen är pa. Till havreladan? Visst är man lessen, men vi är ju tacksamma att det bara är en häst, som vandrat vidare. Emil säger att " um an haarige fuss weint man nicht". Gammalt tiroler ordsprak.  Jag undrar om det är därför de österrikiska damerna  är sa ivriga med att raka och vaxa benen....... :-)
Nu ska jag krypa i säng med min bok. Somnar säkert efter tva sidor, men skit samma.
T.