tuut

Fast körkort har han inte än - far halla sig till cykeln, till sommarlovet börjar.


Som vanligt kreerade jag en aldrig förr kreerad tarta med mycket möda och stort besvär.



Var greenkeeper, som egentligen inte var inbjuden, eftersom vi inte vill bli för intima med personale, spenkade girigt in tartkalaset. ( Det var tur att trädgardsmästaren var sysselsatt pa annat hall...)



Med sin stora charm lyckades han, however, övertala Rubiks Kub (som numera har krympt och inte alls är nagon kub längre - och inte är hon rubiks heller, för den delen) att atminstone fa slicka av en tallrik stoppa näsan i grädden. Han tyckte förresten inte tartan var god. Drullen! OK - som vanligt var den snyggare än god, och huruvida den var snygg är ju även det relativt. Under alla omständigheter kunde den klassificeras som ätbar. I alla fall för människor. Men ska det va hembakad tarta, sa SKA det :-)
Jag har haft lite mycket om örona, de senaste veckorna. Sola, rida - äh!, som tur är blev vädret sämre i mandags. För egentligen skulle jag stryka, tvätta, städa, handla, röja skrivbordet, rensa rabatter.... Pa lördag försvinner jag för exakt sju dagar ur den civiliserade världen, för att förhoppningsvis komma tillbaka som nybakad Tiroler Bergwanderführer. Är ett äkta yrke, det minsann. Med stämpel och allt. Nästan som i Ungern. Hursomhelst vill man ju inte lämna familjen i ett kaos med tomt kylskap och skafferi. Det räcker helt att aterfinna detta efter en veckas franvarelse! Förmodar att jag kommer befinna mig i ett "funkloch", som i vintras, som även det har sin charm. Det är som att vara pa en öde ö.
JuNi haller fortfarande pa att plugga för fullt. Julia t.o.m sittter i stitt RUM och läser, annars brukar hon sköta om sant framför TV:n samtidigt som hon sörplar te ur jättestor kopp.
Har filoseferat en hel del pa sistone, men det kan jag inte ga in pa idag. Inte heller den ologiska svenska grammatiken.
Det är blir nog det sista meddelandet innan mitten den 7. juni. So long!
T.