tuut

Sa har nöjda var va JuNi i mandagskväll i Zürich. Det var ju klart värt en utflykt till Schweiz. Vi bestämde oss för att kolla in Schweiz lite närmare, en dag eller tva i sommar eller höst, för de har bara arsvignetter för motorvägen, och en san var vi ju tvungen att köpa. Toll. Maut. Vad heter det pa svenska? Kom förresten idag pa att svenska är ett fattigt sprak, i vissa avseenden: Chokladkaka! Kan vara en Schokaldekuchen eller eine Tafel Schokolade, för en german. Stiftade en viss förvirring idag, här i Schwieden #11
(OJ va jag blev sugen pa choklad nu helt plötsligt. Tror det beror pa att vi var och gav blod i gar. Först försökte jag ersätta blodet med rödvin. Gick ganska bra, till en viss man. Men det var ända nagot som fattades, sa min kropp, sa jag försökte ersätta det med 7 Balisto, pa raken. Man ska inte äta 7 Balisto innan man gar och lägger sig! Därför ska jag nog hoppa över chokladen nu, och ga och leta reda pa lite vin i stället....)



Just nu spelar Sverige mot Canada. 1-0 till Canada i andra perioden.

Nu är maj sköööön igen. Och gröööön.



Här kommer Niki hem fran skolan. Sedan var det dags att plugg lite. Inför studenten. Pa mandag börjar allvaret. Redan klockan halv 8, med ett 4-timmars matteprov. Pontiac sympatipluggar. Vandrarkunskap. Det är egentligen jag som skulle läsa det. Vem vet, kanske jag skickar hunden till kursen i stället....


Igar var med Hektor (Nikis lille farabock) host tandläkaren Veterinären. För att fila till gaddarna lite, sa att han kan tugga bättre, den gamla bockgubben. Han är 7 ar, och för en Hektor är det visst en ganska ansenlig alder. Han var inte vidare  kooperativ och bet the vet i fingret ett antal ganger och stangades och brottades sa gott han kunde. Sekreterartjejen blev kallad till hjälp - hon var nog överlycklig över att fa lukta bock hela eftermiddagen, sen. Ha! Musk! Är inte det en populär doft?! Julia var hos tandläkaren i onsdags. Det gäller att passa pa sa länge man har billiga skolbarn:-) Hon var snäll och varken bet eller sparkades.
I dag när Emil kom hem fran jobbet, lyckades jag minsann övertala honom att rida ut en barbacka runda med mej. Det räckte med en öl! Sa vi skrittade över ängar och genom skogar ända tills det började blixtra och dundra och Pontiac blev alldeles tokig, för att vi sölade sa. Han tycker INTE om aska. Men nu har allt lugnat sig igen och i morgon skiner solen förhoppningsvis pa oss igen. Armarna har jag redan fatt lite färg pa, men benen.... uj, uj, uj!!!! Värre än sparris.
T.