Fort, fort,...

... in med en blogg innan Uffe ringer. För det gör han väl? Det är ju fredag! Jag tycker det är fredag stup i kvarten.
Hade tänkt skria igar, men da blev vi överfallna av gamla vänner, som ringde och sa att de hämtar oss om en timmer sa aker vi till Füssen och äter. God idee. Jag at goda sniglar. Har jag inte ätit pa aratal.
I mandags hämtade vi hem den vita hästen, i onsdags fick han skor och i dag red jag honom lite, den latmasken. Han har ett, vad jag inbillar mig, ett spanskt temperament. Lat för det mesta, en stor kelgris, och om nan tittar (annan häst, helst hästdam) da blir det minsann sprutt pa honom och han stajlar runt som bara den. Är det spanskt, Linda? Kanske för en spansk häst???
Jag har skördat tomaterna och mördat tomatplantorna. Niki tyckte att vi skulle ställa in dom över vintern, men det tyckte minsann inte jag.

Jag tror jag skall göra tomat- och äppelchutney. Emil och Niki gjorde surkal häromdagen. Hjälp, tänkte jag och höll mig undan. Jag är ingen surkalsfan.

Av Julia har vi fatt sällsynta nyheter. Goda :-) Hon skriver att hon trivs, där uppe i Stockholm. Hon har blivit "ledsagare", vad nu det innebär, men hon tjänar en extra peng pa att vara det sa det är nog bra. Dessutom har hon visst kommit underfund med att livet är tomt utan hästar, sa hon hjälper visst till pa Djursholm ridskola. Betalt far hon inte, men jag tror hon är lycklig över att överhuvudtage fa vara där. En eller annan ridlektion far hon väl med tiden. Men huvudsaken är att hon TRIVS!!!
En skogstomte?
T.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0