tuut

Idag var det nästan sommar igen. Iallfall pa eftermiddagen. Höstvädret här i bergen, har nog vissa likhetet med typiskt ökenväder. Pa nätterna är det svinkallt, nästan frost och pa dagarna kan man springa omkring i bara mässingen och ligga och sola för att sen pa kvällen komma dragande med mössan med öronlapparna och tjocka jackan. I alla fall om man vill köra upp till Usseralpe för att ta en afterworkdrink och njuta av de sisat solstralarna, som kl 1800 är försvunna i var del av dalen. Det var visserligen bara Emil som har arbetat idag, men man kan ju inte lata den stackarn ta en drink alldeles själv. Det var meningen att Pontiac skulle stanna hemma hos Niki, som oxtra höll i honom när vi körde iväg. Vi tittade även lite oroligt i backspegeln, men nej, ingen hund som förföljde oss. Det gör han nämligen ibland. Helt plötsligt star han bara där. Det gjorde han idag med! Flasande med skum runt munnen. Han maste ha flugit. Emil hade precis fatt sitt öl och jag mitt vin, när han kom instormande. Och da ska man bli arg och skälla ut honom, eller? Det kan jag inte! Inte med den blicken........ Historien slutade med att jag gick första biten och Emil sista biten, med doggiewoggie. Den som inte gick, fick köra hojen. Det är nämligen bra mycket längre sträcka att köra än att ga, och inte alls bra för en hund att rusa nerför. Vad gör man inte för barnen!?!?
Öknen, ja. Genom en öken skulle jag bra gärna vilja resa. Jag tror att det pa nagot vis maste vara ett underbart landskap. Ett gigantiskt landskap. Det ska jag skriva pa önskelistan!
 Niki och jag och Pontiac promenerade, utrustade med walkingstavar ( nääää - inte hunden!), iväg i morgonkylan mot Gappenfeld. En bit inemot Vilsalpsee gar vagen upp, och när asfalten tog slut sprintade vi uppför branten. Härlig. Där sken solen. Inte en människa. Bara murmerldjur och gemsen. Niki höll bra tempo. Väl uppe drack vi varsin äppelsaft - men vi fick ingen snaps!!! Men det var nog förr tur, för Edenalpes nötsnaps kan nog ingen toppa. Niki konstaterade att han aldrig sett en sa fin och prydlig almhütte. Egentligen den enda och första fina, prydliga och rena almhütte han sett i hela sitt langa liv. Och Niki är en ytterst kräsen ung man. Vi konstaterade till o med att flaggstangen kärleksfullt var malad som en polkagris. Ja, minsann! Men pytt i panna med stekt ägg hade dom visst inte........ Efter stärkningen vandrade vi vidare till blabärsskogen:

 - buskarna knaka, en hund visst det är.... -hör du jag tror att du tycker om bär!

"Mor & Olle" tyckte det va' jättesmarriga bär!

T.