tuut

Herrarna i huset sover, hunden är undanstökad pa pensionat, skötsel av djur organiserad, kylskapet fyllt at di gamle. Nu skall jag bara se till att vi har alla pass, lite pengar och piletterna (o kanske lite kläder) sa bär det av ut i vida världen, även för familjen Lechleitner.  Alla andra är ute o flyger o far som skottspolingar (skottspolingar????) men för var del var det sa länge sen att vi är allelis till oss i trasorna - juhuuu, hurra, yippeee!!! Hoppas bara att inte kon kalvar och faret lammar just de dagarna vi är borta. Perfect timing, as usual!
T.

Var planerade Stockholmstripp har nu tagit riktigt konkreta former. Jag har just gjort min livs första online check-in. Av resultatet att döma, framgangsrikt. Jag har en stapel nytryckta boardinglappar här bredvid mig. Vi flyger fran Memmingen, för första gangen. Den flygplatsen finns sedan ca 1 ar, och är det absolut praktiska alternativet. Om destinationen passar, vill säga, för utbudet är ju inte jättestort. Att flyga med RyanAir, air oxo en premiair. Ska bli spännande! Vi har flugit med EasyJet tva ganger, och bestämt oss för att ALDRIG göra om det.  Ja, egentligen var det bara en gang - t.o.r. Hoppas verkligen Ryan gör det bättre!!!! Tja, erfarenheter är ju till för att samlas :-) De kan sen arkiveras under "goda" och "daliga". Landar gör vi i Sthlm/Skavsta, sa vi far se lite av det svenska landsskapet oxo.
Om jag inte redan berättat det; vi börjar med en minikryssning med Viking Line till Helsinki. Julia möter oss vid kajen och har lovat halla i baten om Ryan sölar. Det blir nog bra. Därefter blir det tva dagar i Storstaden, innan vi flyger hem pa söndagen. Äventyret börjar pa onsdag. Hurra!
Som tur är skriver Julia brev. Hennes dator har nämligen pajat. Utan brev hade vi inte fatt veta att hennes familj skaffat sig husdjur. Fiskar! Blubb.

.... o tänk pa alla fina frimärken Niki far till sin samling!
T.

Niki har alltid varit en kreativ gosse.

En luftig modell med goda ventilationsegenskaper :-)
 
Idag har det varit soligt o riktig skönt och vi har fatt en del nyttig saker gjorda, Emil o jag. Niki hade RK tjänst. Vi väntar med spänning pa att det lilla faret Maresi ska lamma. Pontiac fick ett fint nytt grönt halsband idag och blev fint borstad, för vi var o spenkade in en fin hundpension at honom, o da kan det ju inte skada att se lite ordentlig ut. Hund och pensionatsägare var dock bada nöjda och Pontiac flyttar in pa tisdag kväll, för pa onsdag morgon flyger vi till Julia i Stockholm Hurra! (Vulkan! Var snäll!) Pa söndag kommer vi hem igen. Tidigare har Pontiac varit hemma och drivit runt pa omgivningens komposthögar, eftersom Opa inte har vidare koll pa honom, och det blir ju inte bättre med aren. Det blir nog bra.
Här är var hästskötare, Loreen.

Hon kommer ofta i dirndl o ballerinaskor. Ser ganska häftigt ut (dumma häst, ga ur bilden!)
T.

Brev och äktpost i alla ära, men det ena goda behöver ju inte nödvändigtvis utesluta det andra :-) 1h11min pratatade vi idag.
T.

Här har livet blivit langsammare, i och med att snön försvunnit. Sa langsamt att jag gatt upp 2 kilo! Tror jag maste sätta lite sprätt pa mig igen. Men för tillfället sätter jag mer sprätt pa den vite, för har lite vinterspäck över , som i idealfall byts ut mot muskler. Fast pa andra ställen föstass. För vem vill ha en häst med världen största magmuskel? Jag har redan varit o sökt tva receptionsjobb, men bada tva var redan "upptagna" Vicken (o)tur :-))))) Förresten var det heltid. Saaaa mycket pengar har jag inte tid att tjäna. Da tjänar jag hellre lite svartpengar. För den civila olydnadens skull, som vi ju inte vill förkasta.
Det är visserligen svinkallt ute, men man märker ända att manaden maj närmare sig med stora steg. Det finns t.ex. nästan ingen snö kvar. I förrgar fixade Emil jag hästarna var- o hösthage. Höstarnas hästhage. Igar släppte jag upp di sma kusarna och oj! vad de tyckte det var kul att rulla sig i leran. Vad gör man inte för att fy lyckliga hästar?! Nu gar de däruppe , om dagarna, och knaprar sma tussilagosar och lite pseudogräs. Och verkar väldigt nöjda :-) Faren har ju redan fatt en varhar. Nu är det bara ett lamm som fattas. Farmamman Maresi är redan bredare än hög. Hoppas det inte bara är vinterspäck!
T.

Egentligen kunde överskriften även lyda : Dedicated to Uffe, med hänvisning till densammes senaste inlägg. Jag kan livligt föreställa mig, att alla, inte direkt beträffade och evakuerade islänningar, sitter o gnuggar händerna och grinar upp till bada öronen - helt plötsligt "regerar" de över Europa! Det maste vara ungefär samma maktkänsla som jag har, när jag kör med ett hästsläp över Holzleitensattel och Fernpass (mellan Tannheim o Innsbruck). Da bestämmer JAG hur fort (langsamt) alla andra kör, för JAG ligger först i kön :-))))))) Ha!!!!!
T.

Det här var visserligen i söndags, men idag sag det ungefär likadant ut. Dagen började med att hovslageren kom halv 8 pa morgonen. Mitt i frukosten! Annars kommer han 8 el halv 9. Men man ska vara glad att han överhuvudtaget kom, för han är lite glömsk. Eller är han disträ (distrait?)? Det later onekligen bättre. Själv föredrar jag det uttrycket. Den här gangen var det Norkaponnyn som behövde nya skor att jogga med. Sen skura jag golv o lite till och SEN sadlade jag pa den vite och red en runda med hunda. Da sken t.o.m. solen lite :-)
I tisdags var jag i Innsbruck med Niki. I närheten av Innsbruck. Niki hade FaSi. FAhrSIcherheitstraining. En obligatorisk grej som kostar en massa Eurosar, men jag hoppas att det var nyttigt. När Julia var där förra sommaren, vandrade jag iväg till Innsbruck city med Pontiac. I tisdags vandrade jag o Pontiac till en liten smalsparig bana som tuffade in med oss till allra längst in i Stubaital. Fulpmes. Därifran vandrade jag och hund genom en underbar folktom skog tillbaka till sladdaruntpavattenbanan. Ca 25km i rask takt. Drygt 3 timmar. Kanske var det 3 o en halv?! Vi maste ju träna för var fjällvandring i sommar!
Sa här tränade vi förra veckan, Niki o jag. I o för sig är det ju bra att det varit lite kyligt, de senaste dagarna, sa att snön haller sig lite, för nästa vecka har jag lust att knata upp en sista gang. Knappt en timma tog det och varmt som i h-vetet var det. Men sköööönt.
Niki akte skidor ner. Jag och Pontiac tog liften. Den är visserligen stängd, men Emil och hans kollegor, som gör revision, ville ju ocksa ner.

Spridde dynga, gjorde vi oxo. Tiderna da vi lastade pa by hand, är förbi. Förra sommaren slog vi bort en mur o lite vägg, sa nu kan Emil lasta pa med traktorn. Ingen "kraftkammare" mer för starka fina armmuskler - degenererande civilisation med sina tekniska framsteg........ Da gäller det att använda den vunna tiden till nagon form av träning!
I morgon ska vi aka till München, Emil, Niki o jag. O Pontiac. I hemlig mission :-) Förra fredagen var vi i Innsbruck. Ocksa i hemlig mission :-) Da var det visst ganska varmt o skönt.
Innsbruck är en härlig stad. Fran centrum tar man sig pa ca 20 minuter lätt till fots ut i naturen, där doggiewoggie kan springa lös och där det finns finfina skogsvägar uppför sluttningarna. Perfekt för fjällträningsändamal. Langt där uppe finns det underbara villor, med underbar utsikt och med skidbackar bakom dörren. Att bo däruppe maste vara helt genialt. Hungerburg heter det.
T. 

Egentligen hade jag tänkt skriva ett langt fint inlägg, men pga av en del fb angelägenher, som länge legat och skräpat i min outlookbrevlada, tänkte jag stöka undan det snabbt först. Hittade en del trevliga kort och lite fotoalbum, men pa det stora hela tycker jag det är lite väl tidsödande och stökigt. Men det beror kanske att jag bor pa landet och min dator vägrar att följa länkar, med outlook express som utgangspunkt. Alla länkar maste kopieras och infoga by hand, s.a.s. Can't help it, men jag älskar brev! Det är liksom lyx och att njuta. E-mail, blogg, facebook o co. är praktiskt, snabbt och har även det sin charm, det medger jag. Korrespondöst fastfood, s.a.s.  Oh yes, jag besöker även Mc Donalds med jämna mellanrum.......:-)
Julias senaste kreation:

I'm lovin' it!

T.

Det är väl enklast att börja idag och sen räkna baklänges. Idag var det minus 4 grader pa morgonen, men sen blev det jättevarmt och skönt. Tack vare kylan, var pisterna i Grän alldeles otroligt fina, fast rätt harda, innan solen mjukade upp dem lagom. Igar stängde nämligen liften i Tannheim och "min" skidskola vandrade ut till grannbyn (grännbyn) Grän med överblivna skidelever. Mina barn tog slut idag, och samed min vintersäsong. Det kan jag leva med :-) Den sista lördagkvällsrundan med "flasskidorna" var i lördag. Det kvällen njöt vi extra grundligt och klockan var väl närmare 2 pa natten när vi traskade hem med skidorna pa ryggen, över fälten, den sista biten. Det var faktiskt riktigt mysigt. Lite tidigare pa lördagen körde Emil gödsel. Det hör liksom till arstiden. Pontiac var flitig han med. Han mördade en mard. (Hade man haft lite fler bokstäver att jonglera med, hade man kunnat hitta pa en fin liten ordlek) Den mördade marden (ett affektmord) satt uppe i ett trad och vralade som en skadskjuten apa, Pontiac skällde pa den och sa att den att halla käften, ,men i stället trillade den drullen ner, varpa Pontiac högg honom i nackskinnet och skakade den, till den blev tyst. (Hundar har manga mänskliga drag......)
Emils lilla mamma, Oma, välte ju häromdagen, men nu börjar hon piggna till igen. Doktorn och Niki o jag har turats om med att ladda och installera och deinstallera infusioner i dagarna fem, dela ut extra tabletter och stärkande droppar. Idag var han här igen, Doc Pfefferkorn, och som tur var behövdes det bara en spruta i rumpan. Lite speed för aldringar. Hoppas läget lugnar sig nu och att gumman inte välter fler ganger.
Den senaste veckan har jag varit varit och tränat Tai-Chi tva ganger, och har nu kommit till form 19, av 24. Jag tränar t.o.m. själv nu, under veckan, när jag tar morgonpromenaden med hunden. I morgon kväll är det dags igen.
En annan milsten som passerats, ar mina första läsglasögon. 4,50 pa OBI. Den svagaste modellen. Det var visst i tisdags, det.
Julia är som sagt i Bastad. Vi telefonerar var och varannan dag och det tycks inte ga nagon nöd pa henne. Fast idag har vi inte telefonerat! Ska genast ta och skriva ett lite e-mail!
Pasken är ocksa avklarad och jag har satt i mig en MASSA choklad. Det hör liksom till. Men jag har faktist inte ätit en bit pa en hel massa veckor (fastan), sa jag har ju en del att ta igen....  Hos oss märker man inte sa mycket av helger, eftersom vi jobbar pa som vanligt. Framförallt helger, faktiskt, da andra har ledigt. Det är egentligen ganska skönt, för da slipper man att tota ihop helgmenyer och bjuda in släkten, o sa. En liten släkdel, kommer visserligen förbi vid större högtider, Emils bror Gebhard med fru Helga (och ibland tva vuxna söner, Markus och Manuel), men de är lättskötta o nöjer sig med en kopp kaffe eller en öl. Jag tycke visserligen det är trevligt med trevligt besök, men allt som överskrider lätthanterliga drycker och fingerfood är liksom inte riktigt mitt specialomrade...... :-)
Emil är ute och äter idag, med sina liftkollegor. Säsongsavslutningsdinner. ( HaHAaa - en middag till, som jag slapp att laga!)(Undrar förresten vem jag bras pa????)
Hrrrrmmmm......
Igar var det i allfall mandag. Min TV-kväll. I brist pa Desp. H.W:s sa blir det numera Grey's Anatomy och Privat Practise. Naja!
T.
Mordoffret (yes, livet är grymt!)

... men samtidigt är det oerhört vackert!

Nu har vi ändspurt i skidskolan. Pingvinen BOBO är ute o dansar varje morgon och man kan nästan pasta att det vimlar av skidlärere och skidakare, om man inte är alltför anspraksfull. Men för den här arstiden är det riktigt hyfsat. Efter jättevarma dagar, da snön inte smälte utan avdunstade - sa varmt var det minsann!!! - har det nu blivit kallt igen (säkert minus 2!) och det har snöat hela dagen och allt är videvitt igen. Good for business, men som privattänkande tycker jag det är ganska läskigt. Blääää! Därför förtränger jag det nysnöade och tänker tillbaks pa i mandags
Varför maste alltid de finaste videungarna sitta längst upp i toppen?

Tuttan pa väg hem med bytet.
Resultatet!
Och bara för att vädret var sa varlikt, sa flyttade vi Nikis

tre sma far fran vinterhagen till en varhage. Eftersom det inte växer ngt gräs ännu, snickrade Emil och Niki ihop en fin, ny hösjälvservering. Hektor, som har koll pa allt och alla, godkände resultatet nadigt.


Denna torsdag var en ganska händelserik dag, när jag tänker efter, bortsett fran tre timmar pa nybörjarkullen i blötsnö, som fastnade under skidorna stup i kvarten. En borde kanske valla?! Dagen började med att Ur-Emil  rapporterade att Oma hade vält under natten, pa väg till toa. Men hon hade visst, med Opas hjälp, kommit pa fötter i gen och kravlat i säng. Men pa morgonen ville hon inte stiga upp, gumman. Det gjorde ont i ryggen. Sa innan jag gick till skidskolan ringde jag var husläkare och bad honom titta förbi. Visst, sa han, no problem. Det där med husläkare funkar genialt bra här i TannheimerTal, ma jag säga :-) När jag kom hem, kvart över ett, sa Opa att jag skulle ringa till Doc Pfeffi. Did I. Jag skulle deinstallera infusionen, när den var färdig, sa han. Häh!? Jag kollade i sovrummet, minsann, hängde det inte en infusionflaska i ett oanvänt dörrhandtag bakom sängen!!!! Sa när flaskan var tom, gjorde jag som jag sett hur de gör när de drar ut nalen när man varit och spenderat blod. Det funkade! Därefter ilade jag till frissan. Dax för varklippet. Emil o Niki tycker det är för kort, jag tycker det känns jätteskönt. Förmodar att sköret växer igen. När jag ruskar pa huvudet känner jag mig som di däringa tanterna ser ut i shampooreklamen. I bästa (eller värsta) fall följer bilddokumentation. När jag kom hem igen var Oma iallafall uppe och mobil och äten, sa jag förmodar att det var nogot gott i infusionsflarran.
Dessutom flyttade Julia in pa Köttbullsgatan i Bastad, för 10 dagar. Hennes familj i Djursholm är bortrest, sa de reser jag väl oxo bort, tänkte Julia. Bra tänkt! Kajsa hämtade visst och installerade henne. Jag har inte hört eller läst ett knyst (knyst???) fran Bastad idag, sa jag tar för givet att allt är i ordning och att all parter är nöjda med tillvaron. No news are good news, som det sa vackert heter.
T.