tuut

Nu har vi ändspurt i skidskolan. Pingvinen BOBO är ute o dansar varje morgon och man kan nästan pasta att det vimlar av skidlärere och skidakare, om man inte är alltför anspraksfull. Men för den här arstiden är det riktigt hyfsat. Efter jättevarma dagar, da snön inte smälte utan avdunstade - sa varmt var det minsann!!! - har det nu blivit kallt igen (säkert minus 2!) och det har snöat hela dagen och allt är videvitt igen. Good for business, men som privattänkande tycker jag det är ganska läskigt. Blääää! Därför förtränger jag det nysnöade och tänker tillbaks pa i mandags
Varför maste alltid de finaste videungarna sitta längst upp i toppen?

Tuttan pa väg hem med bytet.
Resultatet!
Och bara för att vädret var sa varlikt, sa flyttade vi Nikis

tre sma far fran vinterhagen till en varhage. Eftersom det inte växer ngt gräs ännu, snickrade Emil och Niki ihop en fin, ny hösjälvservering. Hektor, som har koll pa allt och alla, godkände resultatet nadigt.


Denna torsdag var en ganska händelserik dag, när jag tänker efter, bortsett fran tre timmar pa nybörjarkullen i blötsnö, som fastnade under skidorna stup i kvarten. En borde kanske valla?! Dagen började med att Ur-Emil  rapporterade att Oma hade vält under natten, pa väg till toa. Men hon hade visst, med Opas hjälp, kommit pa fötter i gen och kravlat i säng. Men pa morgonen ville hon inte stiga upp, gumman. Det gjorde ont i ryggen. Sa innan jag gick till skidskolan ringde jag var husläkare och bad honom titta förbi. Visst, sa han, no problem. Det där med husläkare funkar genialt bra här i TannheimerTal, ma jag säga :-) När jag kom hem, kvart över ett, sa Opa att jag skulle ringa till Doc Pfeffi. Did I. Jag skulle deinstallera infusionen, när den var färdig, sa han. Häh!? Jag kollade i sovrummet, minsann, hängde det inte en infusionflaska i ett oanvänt dörrhandtag bakom sängen!!!! Sa när flaskan var tom, gjorde jag som jag sett hur de gör när de drar ut nalen när man varit och spenderat blod. Det funkade! Därefter ilade jag till frissan. Dax för varklippet. Emil o Niki tycker det är för kort, jag tycker det känns jätteskönt. Förmodar att sköret växer igen. När jag ruskar pa huvudet känner jag mig som di däringa tanterna ser ut i shampooreklamen. I bästa (eller värsta) fall följer bilddokumentation. När jag kom hem igen var Oma iallafall uppe och mobil och äten, sa jag förmodar att det var nogot gott i infusionsflarran.
Dessutom flyttade Julia in pa Köttbullsgatan i Bastad, för 10 dagar. Hennes familj i Djursholm är bortrest, sa de reser jag väl oxo bort, tänkte Julia. Bra tänkt! Kajsa hämtade visst och installerade henne. Jag har inte hört eller läst ett knyst (knyst???) fran Bastad idag, sa jag tar för givet att allt är i ordning och att all parter är nöjda med tillvaron. No news are good news, som det sa vackert heter.
T.