tuut

Idag var vi minsann flitiga, Niki o jag! Cyklade drygt 66 km pa 3 timmar o 18 minuter med en genomsnittshastigthet pa drygt 20 knyck. Later bra, va? Med mountainbikes, upp o ner. ( Det är inte manga som kan cykla upponer, minsann! Vi borde kanske börja pa cirkus!?) Nu är jag trutt i futterna, men väldigt nöjd med mig själv. Emil är sedan idag helt officiellt frisk igen, och pigg som en mört, o jobbar salunda igen. Julia jobbar oxo flitigt, hos sin veterinär. Stortrivs! Förutom att hjälpa till med djuren, far hon chauffera Herr Vet. Pfleger i hans Touareg. Sant behöver man inte be Julia 2 ggr om :-) Ja, eftersom det da bara var Niki o jag hemma och solen sken ( vi har fatt en liten sommarsläng igen), sa bestämde vi oss för att cykla en runda, sonen o jag: Ner över Gaicht (gamla vägen), cykelvägar till Vils, vidare till Pfronten och hem via Vilstal  (liten grusväg) med en jädrans mycke' branta uppförsbackar, som avslutning. Sen at vi glass. Gäller o passa pa när ingen ser oss. Vi bantar ju, hela högen, mer eller mindre. Niki o jag hör till mindregruppen. Vi drack till o med Radler. Weizen/Grapefrukt. Hittade vi pa Lidl. Lite annorlunda mot standardversionen vanligt öl/citron. Därefter piggnade vi till tillräckligt för att göra lite flitiga saker ( t. ex. stryka) och mixa ihop en god sallad at mergruppen.
Ponyridningsäsongen verkar dra igang, sa smatt. Norka är bokad mest varje dag, en timma eller tva. Vad har mer hänt? Hmmm? Vi har isolerat färdigt allt, utom en snutt runt ytterdörren. Det ska nämligen bli en ny san, till varen, sa vi väntar med att göra färdigt där. Det ser lite tosigt ut, men skit samma. Var nya dörren blir nämligen handgjord specialbeställning, av Emil brorsa Norbert. Och sant tar ju sin tid. "Den som väntar pa nagot gott, väntar aldrig för länge" - eller vad det nu heter.
Lilla Oma kommer förresten hem i morgon! 2,5 veckor var hon inlagd. Dom ringde fran sjukhuset i dag och berättade att hon levereras hem med Röda Korset vid tolvtiden pa onsdag. Praktiskt! För att fa in gumman i en bil var redan tidigare en ordentlig procedur, och hon är väl lite extra ömtalig nu, kan jag tänka, sa vi far nog hoppa över utflykter den närmare framitden.

Vi tar väl en liten semesterbild som avslutning, för ordningen skull:

T.