Gäääääsp
Vardagsrapport:
Har just chaufferat ut Niki för natttjänst och ska passa pa o krypa i säng tidigt och sova en massssa timmar, nu när det inte är nagon hemma som maste underhallas. Emil o Pontiac sover redan framför TVn. I morgon ringer väckarklockan (har en integrerad i min skalle) klockan 6 för Frosty maste städa undan sina snökanoner ínnan klockan 8 o Frosty kan ju inte ga hemifran utan frukost, ju :-)
God Natt!
T.
Har just chaufferat ut Niki för natttjänst och ska passa pa o krypa i säng tidigt och sova en massssa timmar, nu när det inte är nagon hemma som maste underhallas. Emil o Pontiac sover redan framför TVn. I morgon ringer väckarklockan (har en integrerad i min skalle) klockan 6 för Frosty maste städa undan sina snökanoner ínnan klockan 8 o Frosty kan ju inte ga hemifran utan frukost, ju :-)
God Natt!
T.
En vecka till......
Tror inte att det hänt sa värst mycket. Det har blivit nagot varmare, sisadär minus 5 om dagarna. Lite sol, lite nysnö. Livet i byn har blivit lugnare. Rubeln rullar langsammare. Nu när julruschen är över har pensionärer med barnbarn tagit över ruljangsen i backen och byn. En och annan smabarnsförälder har letat sig hit, oxo. Det äldsta barnet i skidskolan är 6 och början inte skolan förrän till hösten, sa han far njuta av tomma liftar och pister en sista vinter.
För övrigt är jag ute och aker häst mest varenda dag. Ibland pa den vite o ibland pa den lilla bruna, när en av herrarna aker med pa den vite. Herrarna rider barbacka och i skritt. För det mesta. När jag är ensam blir det sadel och lite mer sprätt pa det hela.
I lördags kväll var vi uppe pa Hubertushütte. Det är där start och mal är utanför varan köksdörr. För Emils och min del den första skidturen för aret. PUH! Jag som trodde jag hade toppkondition helt utan träning........ Som tur var, var Emil med och han gar alltid langsamt, sa det märktes inte att jag var ytterst tacksam över att ha honom bakom. En legitim anledning att vänta. Jag gick före med kompis Elke och hennes man var snäll o gick med Emil. Han kanske var glad, han med. Bäst att börja hardträna, sa att brorsan inte blir besviken, för han planerar visst att komme en dag och testa det där med att vandra uppför branta backar med skidor. Hur som haver var det en trevlig kväll och vi akte inte ner/hem förrän vid midnatt. Niki fräste ända upp till toppen, med kompis Hasi. Dom tog visst en liten omväg, för det var väldigt dimmigt. Inte lätt att veta vilka spar man ska följa. Men helt lavinsäkert, var det. I vanliga fall gar vi pisten upp, men i lördags kunde man ga den längre och finare vägen via Usseralpe. Det var där Uffe äääääntligen fick en bit mat i sig i somras och sen blev hämtad av Niki, med traktorn. I morgon skall vi anvisera Krinnenalpe, i grannbyn Nesselwängle. Där kan man äta riktigt gott. Hüttenpfanne t.ex. I Hubertushütten skall man helst halla sig till spriten och se till att man ätit ordentligt innan man gar hemifran!
Juldekorationerna är nu undanstökade. Bara lite vinterdeko kvar. Var bil är i verkstaden och far bakluckan och en stänkskärm reparerade. Grannkillen petade till mig med sin traktor i höstas. Syntes inte mycket, men lackskada är lackskada och vad har man försäkringar till!? Sa nu star det en liten söt Golf TDI i det stoooora garaget. Tja, jag förmodar att det inte verkligen har vuxit, men när Passaten star där är det bra mycket fullare. I morgon kan jag nog hämta patienten igen. Förmodligen nytvättad :-)))))) Om vi har tid, aker Niki o jag en sväng till Plansee, och kollar om man kan aka skridskor. Man borde kunna det, för holländarna ska avhalla sina världsmästerskap där, nästa vecka. Hela Reutte ska bli invaderat av holländare, enligt lokalblaskan. Holländare är i regel mycket trevliga gäster. Inte sa stora i käften, som vissa andra, dessutom nöjda med det mesta. Den enda nackdelen är att de är miserabla bilförare. Bara belgiare är värre.
Fick just en anfragan om jag kan köra en hämta en häst i Saarlouis pa söndag. Gör jag gärna. Om det inte snöar o har sig. Man maste ju faktisk upp över Aichelberg vid Stuttgart och da vill man ju inte gärna ha snöchaos. Även om jag förmodligen far köra en Q-femma :-)))))
T.
För övrigt är jag ute och aker häst mest varenda dag. Ibland pa den vite o ibland pa den lilla bruna, när en av herrarna aker med pa den vite. Herrarna rider barbacka och i skritt. För det mesta. När jag är ensam blir det sadel och lite mer sprätt pa det hela.
I lördags kväll var vi uppe pa Hubertushütte. Det är där start och mal är utanför varan köksdörr. För Emils och min del den första skidturen för aret. PUH! Jag som trodde jag hade toppkondition helt utan träning........ Som tur var, var Emil med och han gar alltid langsamt, sa det märktes inte att jag var ytterst tacksam över att ha honom bakom. En legitim anledning att vänta. Jag gick före med kompis Elke och hennes man var snäll o gick med Emil. Han kanske var glad, han med. Bäst att börja hardträna, sa att brorsan inte blir besviken, för han planerar visst att komme en dag och testa det där med att vandra uppför branta backar med skidor. Hur som haver var det en trevlig kväll och vi akte inte ner/hem förrän vid midnatt. Niki fräste ända upp till toppen, med kompis Hasi. Dom tog visst en liten omväg, för det var väldigt dimmigt. Inte lätt att veta vilka spar man ska följa. Men helt lavinsäkert, var det. I vanliga fall gar vi pisten upp, men i lördags kunde man ga den längre och finare vägen via Usseralpe. Det var där Uffe äääääntligen fick en bit mat i sig i somras och sen blev hämtad av Niki, med traktorn. I morgon skall vi anvisera Krinnenalpe, i grannbyn Nesselwängle. Där kan man äta riktigt gott. Hüttenpfanne t.ex. I Hubertushütten skall man helst halla sig till spriten och se till att man ätit ordentligt innan man gar hemifran!
Juldekorationerna är nu undanstökade. Bara lite vinterdeko kvar. Var bil är i verkstaden och far bakluckan och en stänkskärm reparerade. Grannkillen petade till mig med sin traktor i höstas. Syntes inte mycket, men lackskada är lackskada och vad har man försäkringar till!? Sa nu star det en liten söt Golf TDI i det stoooora garaget. Tja, jag förmodar att det inte verkligen har vuxit, men när Passaten star där är det bra mycket fullare. I morgon kan jag nog hämta patienten igen. Förmodligen nytvättad :-)))))) Om vi har tid, aker Niki o jag en sväng till Plansee, och kollar om man kan aka skridskor. Man borde kunna det, för holländarna ska avhalla sina världsmästerskap där, nästa vecka. Hela Reutte ska bli invaderat av holländare, enligt lokalblaskan. Holländare är i regel mycket trevliga gäster. Inte sa stora i käften, som vissa andra, dessutom nöjda med det mesta. Den enda nackdelen är att de är miserabla bilförare. Bara belgiare är värre.
Fick just en anfragan om jag kan köra en hämta en häst i Saarlouis pa söndag. Gör jag gärna. Om det inte snöar o har sig. Man maste ju faktisk upp över Aichelberg vid Stuttgart och da vill man ju inte gärna ha snöchaos. Även om jag förmodligen far köra en Q-femma :-)))))
T.
Hänt i veckan
Min blogg kan man nog snarare jämföra med en veckotidning än en dagstidning, som andras...... Eller ett manadsmagasin. Det var sa, att den 30 december anno 2009 (alltsa för evigheter sedan) var vi ute och at med goda gamla vänner Claes och Ann-Marie (inkl. Morgan med familj). Same procedure as every year. Först en liten virre i deras Ferienwohnung varefter vi gick ut och at en bit mat tillsammans, i vanlig ordning. En trevlig tradition :-)Nu till mera aktuella händelser. Ok! Äh.... veckans väder: Det har varit ganska kallt. Frostykallt. Men mycket lite äktsnö (bortsett fran den dagen vi körde Julia till Zürich och Ann-Marie och Claes & Co. reste hem till Sverige igen och halva Tyskland var en bilkö..... Hur var hemresan?) Trots halvlusig väderprognos den senaste veckan, har solen skinit för det mesta. Pisterna är delvis bra, delvis isiga. Skidlärarmässigt full rulle, för det ca 6 timmar non-stop dagligen sedan den 19 december (utom den 2/1) Roligt! För det mest duktiga grupper eller privatlektioner. Sa far det gärna fortsätta. Har varit arbetslös länge nog, om även lyckligt :-)
T.
Det lilla rutan
The ballooooon. Kul grej. Numera förbjudna, tror jag, efter det att de orsakat ett antal skogsbräner o sa.....
T.
PS Idag hade vi -22° i Tannheim, enl off källor. I Schwieden mätte jag bara -19°, men det räcker. Fortf. bla himmer. Frosty är ute i backen sedan kl 7 i morse, efter en natt (tidvis) vid datorn ( varifran han kan fjärrstyra kanonerna sas och ser om de uppför sig illa)
Nu ska jag inta en andra frukost. Med Niki. Han har lovat att berätta om Nietzsche och Balzac... Bäst att fylla kaffekoppen till randen :-)
Det nya aret
Precis som det var utlovat kom ny snö lagom till det nya aret. Nu är allting videvitt ígen, precis som det ska.
Sa här sag det ut pa Julias födelsedag. Da var det fortfarande varmt och skönt, livat och GLATT!
The schwiedish embassy
Eftersom det var Julias födelsedag sa fick förstass Julia en fin hembakad och hemdekorerad tarta
Efter tartkalaset, innan ostfonduen, släppte vi upp "önskeballonger"
Det stora vita runda är inte snöflingor utan "dimfläckar"
Varför den häringa bilden degraderades till ett rött kryss, har jag ingen aning om, men jag later det vara sa och ser om det gar att öppna. Arkiverar händelsen under "learning by doing"
Stoppar in arets pepparkakor för skoj skull, med. För att kolla om det blir ett litet rött kryss eller pepparkakor
Aha, det bidde pepparkakor! Varför bidde da lyktballongen ett rött kryss?????
Hur som haver sa verkar det som om jag maste sätt i mig pepparkakorna själv, för Julia har flugit iväg upp till Sverige igen och herrarna i huset verkar föga interesserade. Innan Julia pös iväg hann vi med att ga pa bio, den första januari. Zweiohrküken med/av Til Schweiger. (Rättstavat?) Stenkul! Rekommenderas! Har ingen aning om sana här tyska produktioner är bekannta utanför den tysktalande världen, men den var en riktig skrattfilm. Efterföljare till Keinohrhasen.
I gar morse red sen Julia och jag en barbacka runda genom skogen, i kyla och snöyra, klockan 8 pa morgonen. Kallt, men stämmningsfullt, genom oberörd snö. Sen packade vi íhop lilla u's grejor och skjutsade henne till Zürich. Det var lite segt dom första kilometrarna, till motorvägen. Det som normalt tar knappt 20 minuter drog sig ut till en dryg timma.
Sa nu är vi bara tre igen. Visserligen är det mera livat att vara alla fyra, men man kan ju inte sitta hemma hela livet utan man maste ju upptäcka världen för att sedan eventuellt konstatera att det är bra borta, men hemma bäst. Eller inte?! Heja Julia!
T.
Sa här sag det ut pa Julias födelsedag. Da var det fortfarande varmt och skönt, livat och GLATT!
The schwiedish embassyEftersom det var Julias födelsedag sa fick förstass Julia en fin hembakad och hemdekorerad tarta
Efter tartkalaset, innan ostfonduen, släppte vi upp "önskeballonger"
Det stora vita runda är inte snöflingor utan "dimfläckar"
Varför den häringa bilden degraderades till ett rött kryss, har jag ingen aning om, men jag later det vara sa och ser om det gar att öppna. Arkiverar händelsen under "learning by doing"
Stoppar in arets pepparkakor för skoj skull, med. För att kolla om det blir ett litet rött kryss eller pepparkakor
Aha, det bidde pepparkakor! Varför bidde da lyktballongen ett rött kryss?????Hur som haver sa verkar det som om jag maste sätt i mig pepparkakorna själv, för Julia har flugit iväg upp till Sverige igen och herrarna i huset verkar föga interesserade. Innan Julia pös iväg hann vi med att ga pa bio, den första januari. Zweiohrküken med/av Til Schweiger. (Rättstavat?) Stenkul! Rekommenderas! Har ingen aning om sana här tyska produktioner är bekannta utanför den tysktalande världen, men den var en riktig skrattfilm. Efterföljare till Keinohrhasen.
I gar morse red sen Julia och jag en barbacka runda genom skogen, i kyla och snöyra, klockan 8 pa morgonen. Kallt, men stämmningsfullt, genom oberörd snö. Sen packade vi íhop lilla u's grejor och skjutsade henne till Zürich. Det var lite segt dom första kilometrarna, till motorvägen. Det som normalt tar knappt 20 minuter drog sig ut till en dryg timma.
Sa nu är vi bara tre igen. Visserligen är det mera livat att vara alla fyra, men man kan ju inte sitta hemma hela livet utan man maste ju upptäcka världen för att sedan eventuellt konstatera att det är bra borta, men hemma bäst. Eller inte?! Heja Julia!
T.
