tuut

Precis som det var utlovat kom ny snö lagom till det nya aret. Nu är allting videvitt ígen, precis som det ska.
Sa här sag det ut pa Julias födelsedag. Da var det fortfarande varmt och skönt, livat och GLATT!
The schwiedish embassy

Eftersom det var Julias födelsedag sa fick förstass Julia en fin hembakad och hemdekorerad tarta


Efter tartkalaset, innan ostfonduen, släppte vi upp "önskeballonger"
Det stora vita runda är inte snöflingor utan "dimfläckar"

Varför den häringa bilden degraderades till ett rött kryss, har jag ingen aning om, men jag later det vara sa och ser om det gar att öppna. Arkiverar händelsen under "learning by doing"

Stoppar in arets pepparkakor för skoj skull, med. För att kolla om det blir ett litet rött kryss eller pepparkakor
Aha, det bidde pepparkakor! Varför bidde da lyktballongen ett rött kryss?????
Hur som haver sa verkar det som om jag maste sätt i mig pepparkakorna själv, för Julia har flugit iväg upp till Sverige igen och herrarna i huset verkar föga interesserade. Innan Julia pös iväg hann vi med att ga pa bio, den första januari. Zweiohrküken med/av Til Schweiger. (Rättstavat?) Stenkul! Rekommenderas! Har ingen aning om sana här tyska produktioner är bekannta utanför den tysktalande världen, men den var en riktig skrattfilm. Efterföljare till Keinohrhasen.
I gar morse red sen Julia och jag en barbacka runda genom skogen, i kyla och snöyra, klockan 8 pa morgonen. Kallt, men stämmningsfullt, genom oberörd snö. Sen packade vi íhop lilla u's grejor och skjutsade henne till Zürich. Det var lite segt dom första kilometrarna, till motorvägen. Det som normalt tar knappt 20 minuter drog sig ut till en dryg timma.

Sa nu är vi bara tre igen. Visserligen är det mera livat att vara alla fyra, men man kan ju inte sitta hemma hela livet utan man maste ju upptäcka världen för att sedan eventuellt konstatera att det är bra borta, men hemma bäst. Eller inte?! Heja Julia!
T.