tuut

Egentligen skulle jag ha lokaliserat kameran och stoppat in bilder i datorn för att stoppa in nagot passande i denna blogg.
Egentligen skulle jag svara pa ett antal obesvarade mail, fran goda vänner.
Egentligen skulle jag ägna en timma at obesvarat facebookstuff.
Egentligen skulle jag snoka reda pa ett flyg till Stockholm i slutet av april, för da tänker Emil, Niki o jag flyga upp o hälsa pa vart lilll u.
Egentligen skulle jag öva lite tai-chi och sen krypa ner i min säng och sova.
Egentligen skulle jag skicka reiki till en krasslig kompis.
Men egentligen sitter jag hellre här och sörplar lite vin och skriver lite i bloggen. Utan bilder. För egentligen kan jag väl göra allt det där andra oxo - fast lite senare. Eller en annan dag. För egentligen har jag gjort mig förtjänt av ett glas vin, för jag har lagat riktig, äkta, hemgjord middagsmat för morgondagen. Nu i kväll. Efter att ha skypat med Juli en timma, vilket faktiskt är viktigare än matlagning. Efte sana här stordad är jag alltid mäkta stolt över mig själv. Jag har ju lovat Niki att sa ofta som möjligt skicka med honom hemlagat, sa oft som möjligt, när han har räddningstjänsttjänst. Idag var han tvungen att äta en nödration; komplett mikrovagsmaltid. Det sag visst ut som nykräkt, men smakade tydligen hyfsat. Han var hungrig, pöjken!
Den här veckan har jag absolut världen bästa jobb. Mandag och tisdag djupsnö, (tisdag ännu djupare än mandag!) med de tva hamburgarna. Tänkk! - att hamburgare kan aka skidor........! Igar var t.o.m. Niki o akte skidor. Emil passade pa att kontrollera pisterna drygt tva timmar tillsammans med sin son ( inte heller sa dumt arbete, vissa dagar), samt att hoppa ner en liten lavin. Med flit. Ett rejält sjok ovanför skidvägen, bidde det. Min arbetsdag slutade klockan tolv igar, men jag fortsatte aka med Niki till nästan klockan tva.  Och da fanns det fortfarande osparad snö kvar. Hela pisten, var s.a.s. offpist. WOW! Det var andra gangen i ar som jag akte skidor frivilligt. Första gangen var i Ischgl, när vi hälsade pa Uffe & Co. Visserligen star man pa skidor, mest hela dagen, som skidlärare, men riktigt aker gör man inte mycket. Dvs jag. Andra schon.
Idag hade det slutat snöa och efte en kall morgon, -10°, sken solen varmt pa oss. Under förutsättning att man satt tryckt mot husväggen. De närmaste dagarna skall det visst bli riktig varmt. Kanske sa varmt att man kan sträcka ut fötterna...?? För att fa lite sol pa dem, menar jag. Jag längtar efter solen och att bli lite brun. Annat än om kinderna, menar jag. Jag är trött pa att se ut som en uggla!
Egentligen har jag varit ganska flitig i dag, vid närmare eftertanke; skurat badrum och kök, jobbat (!), longerat hästarna, lagt ihop tvätt, handlat, tränat benmuskler hos lille Peppakornet i Grän (sjukgymnasten i grannbyn, som har ett minigym), suttiit pa bänken i solen framför huset, etc etc etc.  o gatt en ordentlig kvällpromenad med hunden.
Sa egentligen är jag riktigt  nöjd med tillvaron :-)))))
T.