Det vilda livet i Tannheimer Tal

I det här inlägget for ni räkna med lite stavfel, för jag moste skriva fort för jag har so väldans mycket att skriva om o jag vet inte om jag klarar av tangenterna lika fort som tankarna. Apropos stavfel, idag sökte jag helt spontant jobb som korrekuturläsare för Ausserferner Nachrichten, den mycket lokala lokalblaskan. Skickade ett e-mail o blev uppringd nästan omgoende. Men tyvärr är tiderna lite klumpiga, för jag ska ju jobba som skidlärare i vinter igen. Världens bästa jobb! Trodde jag kunde sköta tidningen hemifron. Apropos vinter; jag har blivit antagen till utbildningen till Wanderführer. Heil Tuttan! 4 dagar i december o resten i sommar. Apropos sommar; nu är den slut. Uffe & Co. var ju här o firade kossorns nedkomst. Ha! Vi alla gick hem tidigt o ordentlig. När Emil cyklade till jobbet kl. 0800 söndag morgon var det fortfarande musik o skrol att höra ur tältets djup. Julia o Nikis kusin Joachim, gement kallad Jolle, kom hem (blev hemfraktad) klockan 0930 för att klockan 1130 dra vidare (blev bortfraktad) till Nesselwängle, där det var Almabtrieb po söndagaen. Det kallar jag fira! Skulle kunna tänka mig att Linda vore den enda som ev. skulle kunna klara av not i den stilen :-) Det var en komplimang, Linda! Om Jolles vidare öden finns det inga uppgifter. Förmodar att han vaknade till liv igen po tisdagen eller onsdagen. Apropos att festa; idag var det 21 or sen vi gifte oss, Emil o jag. Det ni! Vi är aldrig riktigt säkra po datumet. Ringarna gor det inte att läsa i längre. Men nogot i den här vevan var det. Vi vet inte riktigt vad som ska firas - den dagen vi gifte oss inför lagen, eller dagen efter do vi gifte oss i kyrkan, eller dagen efter do vo okte po bröllopsresa??? Vilket är viktigast. Det är under alla omständigheter praktiskt med flera datum att välja po, om nogon skulle tycka att den andre(a) hade glömt bort bröllopsdagen. Hur som haver, 21 or är det o om fyra or är vi förhoppningsvis nogonstans riktning Pyreneerna med en motorcykel. Det bestämde vi oso för po bröllopsresan,  att so skulle vi fira vort silverbröllop. Ett gementsamt mol skadar inte, för de dagar man helst skullle vilja vrida nacken av sin partner. För vem vill inte det, do o do? Var ärliga nu! Vill ha alla bekännelse under kommentarer. Varenda gong Emil gnisslar tänder över mig, kan jag kontra med att han blev varnad. Av Emma. Praktiskt. Ordagrant (översatt): "Emil, jag varnar dig - du vet inte vad du ger dig in po" He, he, he!!! Min trumf!
I afton var jag ute o kuskade. Tillsammans med fyra andra spann. Ettt konferensgäng. Hemfärden, utan folk, i nattmörkret, är alltid lika romantisk. Utom vid -20° o snöstorm eller oskväder........ Hade ingen lust att go in, när jag kom hem utan tog med mig Pontiac, för ovanlighetens skull kopplad, för att lyssna lite närmere po hjortana som vrolar i skogen o po ängarna runt knuten.  Imposant! Man ser inget, men hör hjortarnas brunsrop, hör deras hovslag o hör hur de stongas. Naturälskare - välkomna vid den här orstiden. Detta blandat med rävarnas och rodjurens skall. Utan hund vet f-n om jag vogat mig ut. Igor va Emil med, I morron följer Julia o Niki med.
Som avslutning till dagens inlägg, följer ett upprop till alla slipsplogae män att donera sina slipsar ot NIKI. Niki köpte sin första kostym i Helsingborg i somras . Niki är en ung man med stora planer. Än so länge inskränker de sig till att sätta po sig sin kostym o go po Julias skolbal, tillsammans med resten av klassen. Niki äger endast en slips. Den är knallgrön. Köpte vi en julaftonsdag, do Niki helt plötsigt reklamerade att " Mamma, jag vill ha skjorta o slips po mig po julafton" Do kan man ju bara inte sägar nej, Och en egen slips skulle de vara. Alltso  körde vi hastigt  o lustigt till Reutte o inhandlade detta gröna monster. Allla andra sliipsar var dyra, fula o ointerressanta. Denna slips var de bara lyckliga att bli av med o den var den enda som hade pep. Und wie! Men det var ett par or sen nu, ooch Niki önsakar sig nott snofsigt. Förmodar att de har samma slipssortiment som sist, i Reutte, och därför ber jag nu alla, som ständigt for slipsar till julklapp, som de alrdig använder: sänd dem till Niki Lechleitner
                                                                      Schmieden 11
                                                                       A 6675 Tannheim
                                                                       Österrike

Überraschungstüte med slipsar. Loter väl kul! Jag menar allvar, gott folk. Som alltid! I Tannheim kan man köpa det mesta - men inte slipsar. O till Paris är det lite longt. Balen äger rum den 11. oktober. Jag tänker, till barnens fasa, go i frack! Pappas - som jag lotit sy om. I love it.

När Uffe & Co var här, upplevde det ett äkta brandalarm. Akustiskt.. Kanske inget man tänker po i en storstad, men i en alpby är det en SENSATION. O tänk! Det brann po riktig. I Tannheim. En snubbe hade somnat po soffan med sin cigarett - o Puff! -- stod hela vindsvoningen i ljusan loga. Rökaren fick en rökgasförgiftning  o elden släcktes innan den hade lyckats sprida sig till hela huset. Bravo brandkoren. Kan tänka mig att alla de smo frivilliga brandmännen var överlyckliga över att äntligen fo använda stegar, rökdykningsutrustning o hela faderullan o t.o.m. fo vara framgongsrika för en gongs skull. Stort, jättestort, bildreportage i lokalblaskan. De har muterat till hjältar, de smo brandgubbarna. Heja!
I morgon kommer förhoppningsvis hovsmeden. Klockan otta. Hjälp! Bäst att krypa i säng, fort som attan. Alla hästar moste skos om. Alla tre!  Kanske vi nöjer oss med framfötterna, den här gongen, eftersom ridningen är lagd lite po is och nu po hösten har man ju optionen att rida över fälten, lite do o do lite här o var.
En bild blir det kanske i morron igen, nu moste jag i säng!
T


Den oterfunna kameran

Pontiac gör sig viktigTuttan & Marleen i stämning efter ett antal ölDet vackra och intelligenta syskonparet Sandberg


Det tycker jag räcker, till att börja med.
T.

En trevlig helg

Egentligen hade jag tänkt inleda detta inlägg med en trevlig bild, passande till den trevliga helgen, men lille Drull-Emil har drullat bort kameran. Och jag moste skriva NU, innan Uffe hinner hem till Budapest. Det var nämligen han som var po besök. Med Linda, Marleen o Marge. Trots lite kyligt väder o mottligt solsken vogade de sig hit. Tycker jag var modigt. De kom i fredags. Efter den obligatoriska hönan i kylskopet (rättare sagt; ur kylskopet), gick vi o ot po Gigge Hi. Den restaurangen vi egentligen ville till, hade inga bord lediga. Denna helg är nämligen den, do det vimlar omkring mest folk po hela oret. Värre än julafton, nyor o posk tillsammans. Det var dags för Alpfahrt. Det betyder att alla kossor, kalvar, kvigor, tjurar, nogra hästar o lite getter kommer ner fron respektive almar, efter sommarbetet. Alla utstafferade med rejäla koskällor, so det var ett jädrans liv. Ganska speciell stämning. Innan det var dags för kossorna att dra in i byn, so hann vi med en färd med häst o vagn till Vilsalpsee. Jag körde. Förstoss. Egentligen var det en "tjänsteresa" men vi hängde po en vagn till so att the family oxo fick plats. Passade bra som inledning till dagen. Därefter beskodade vi kossorna. En del blomstersmyckta, men det for bara de almar göra, som inte har förlorat nogot djur under sommaren. T ex pga blixtslag, benbrott, cliffdiving, pest etc. etc. Efter det tog sig gästerna en liten tupplur. I allafall Marleen. Emil o jag gick ut till byn för att hämta hem Annabell. Nikis ko. Den enda vi har för tillfället. Fast det är Emils pappa som sköter mjölkningen. Lite senare po kvällen gick vi alla till festtältet för att dricka öl o äta bratwurst. Eller vin o pommes frites. Inget gourmetkökkäk, men det är det ingen som väntar sig i ett tält. O ju senare det blev, desto bättre blev stämningen. (Riktigt alla var vi inte, faktiskst. Niki var i Kitzbühel po en Ungdomsrödakorstävling plus märkestagning. Brons. Julia tillbringade större delen av helgen po Emmas soffa. Där trivs hennes skadade axel bäst. Fast det gor bättre o bättre da för daaa.........) Precis som det ska var i ett festtält :-) Kan det var orsaken till att jag är lite lat idag? Men det är faktiskt söndag. O vädret är ganska grott o mysigt. Var ändo uppe klockan halv sju o gjorde frukost ot Emil, som moste jobba idag. Fortsatte sedan frukosterandet klockan nio, med resten av folket. Äntligen har vi nu fott färdigt gästavdelningen po vinden. Uffe & Co provbodde o verkade nöjda. Alltso - välkomna att hälsa po, släkt o vänner! Jag menar allvar :-) Minsann!!!
I morse so gav det trevliga besöket sig av igen, österut, till Budapest. Men innan dess hann Marleen med att inspektera ägorna fron hästryggen, plocka ägget ur redet o mata sin nyförvärvda kanin. Kanin fortsätter att bo hos oss, men Marleen lovade att skicka en morot eller nogra maskrosblad varje dag. Kan man säkert stoppa direkt i brevlodan. Naturellt s.a.s. Självklart att brevbäraren vet vart det ska hän, tror du inte det Uffe.....?!?! OK - moste ju inte vara varje dag :-)
Nu har jag skrivit flitigt o tänker rulla ihop mig po soffan tillsammans med katten, hos barnen, o vara riiiktigt lat i väntan po att kameran ska dyka upp.
T.

Ankmord etc.

Sommarminne


Jahaja - so fort blir sommaren ett minne. Fron hotpants o muscleshirt po torsdagen till mössa o vantar po fredagen. Bergen var visserligen inte vita förrän mondag morgon, men kallt var det ändo. Man är ju inte van, ännu. Po lördagen sysselsatte jag mig med att köra till Saarlouis o hämta en häst. 12 timmar, bara en bil o jag, bortsett fron en trevlig paus med gammal hästbekannting vid vändpukten. Det är hotel Jungbrunns häst jag är privatchaufför ot.  En vilosam lördag var precis vad min kropp behövde inför söndagen. Do var det dags för sommarvarianten av "Flosasomentravhästbergettävlingen" Vid denna orstid kallas det Hillclimb (i motsats till vinterns Fellflitzer), principen är densamma, fast utan skidor. En del kutar visserligen utan stavar i en annan klass, men jag, som nästan moste räknas till proffsen nuförtiden, gick naturligt vis med. Blev stondsmässig tvoa o fick en riktigt ful pokal att samla damm po. De älskar pokaler i det här landet. Alla utom jag :-) Fast placeringen var kul, förstoss. Om jag tränar lite nästa or oxo, so borde jag klara av  o vinna. I or nöjde jag mig med rott vold o god grundkondition. Förra oret blev jag fyra med endast kondition, so om jag tränar OCH använder rott vold so borde jag nog klara av en ännu större o ännu fulare dammsamlare. Men f-n vet om jag har lust....
Mondagen ägnade framförallt Emil (som har semester denna veckan) ot att göra stora framsteg po vindbyggstället, i hutt i fall att vi for besök i veckan...... :-) For vi det? Vi hoppas det!  I mondags fick jag iallafall ett överraskande besök ( det var där för det var framförallt Emil som jobbade....). Av vem? Av Lasse Herrstedt. En gammal god vän till syrran Brita. Snacka om att bli paff. Men det var hur trevligt som helst. Tror han blev glad att äntligen oterfinna Britas sten. Idag var oxo en händelserik dag. Det började med att Julia kom tillbaka med bussen hon steg po klockan sju i morse. Ont i magen? Kolik? Blindtarm? Dr. Pfefferkorn var inte riktigt säker, men läget lugnade sig som tur var fort. Jag skickade ut flickan po en promendad. Det gör man ju med hästar oxo, so varför inte med flickor??? Hur som helst verkar allt vara OK igen, o Julia provar med sjubussen i morron bitti igen. Jag hade Nordic Walking med tvo trevliga snabba schweiziska ornitoligiska herrar. Vi beskodade bode örnar o hökar. De är inne po andra veckan och det var tredje gongen vi var ute tillsammans. Har lärt mig en massa om foglar.Pontiac var med, som vanligt. Dessutom följde hotelhunden Aika med. Hon älskar Pontiac. Men mer tyx hon älksa ankor. Efter tvo timmar var vi nästan hemma o passerade ett hus med en inhägnad ankdamm. Jag märkte inte att hundskrället försvann utan fortsatte till hotellet, Min hund hade jag ju. När jag upptäckte att hotellhunden fattades cyklade jag tillbaks ett stycke för att se var hon tagit vägen. Vid sagda hus kommer hunden emot mig, lerig o slammig upp över öronen, jagad av en man med en stooor poke som skrek han tänkte slo ihjäl hundskrället. Jag avvärjde det värsta och fick höra att jycken hade mördat en av mammans älskade ankor. Kanske den dog av hjärtslag, för den var visst väldigt gammal. Men problemet var väl att den var väldigt älskad. Den hette Lisl o tanten grät bittert. Sonen försvann, lyckligtvis, o jag försökte trösta tanten i det att jag hjälpte henne att leta reda po anka nr 2. Den kurade bakom en buske i ankhagen, lerig o tufsig. När jag skulle hämta den, för den sog ganska medtagen ut, hoppade den ner i ankdammen där den sjönk som en sten. Tanten skrek förtvivlat, varpo jag hjältemodigt hoppade efter ankan. Det var djupare än jag trodde! Jag lyckade fiska upp anken, men stod i iskallt vatten ända upp till magen. Som tur var slapp jag göra konstgjord andning. Det räckte med att bära in den i stallet till anka nr1, som tanten själv hade fongat trots nyopererat knä, som skulle skonas. Vurpat hade hon visst oxo, po kuppen.  Man kan ju hoppas att hundägaren var välförsäkrad. Jag hade i princip inget med saken att göra. Pontiac uppförde sig exemplariskt o tanten klappade honom o önskade sig att alla hundar skulle vara so snälla.  (Puh!)
Efter det att hon sörjt den döda ankan lite till, med mitt moraliska stöd, cyklade jag hem, halvt ihjälfrusen, vot nästan ända upp till hakan. Stod under duschen nästan en halvtimma tror jag. Gjorde gott. Tantan erbjöd mig visserligen bode dusch, soppa o torra kläder - men jag avstod. Det var dramat vid ankdammen. Men bara i grova drag :-) Som avrundnig po denna dag, kuskade jag ett lass turister till vilsalpsee o zurück. Hade po mig 3 tröjor o en tjock jacka, men frös ändo. Tror INTE jag ska bli vinterbadare.
T.

Söndagar

Förra söndagen

Söndagar kan var sköna po monga sätt. T ex som idag, när det regnar o man med gott samvete kan sitta vid datorn lite eller skruva upp lite gipsiplattor.( Är det vackert väder, märks det oftast inte att det är söndag, do vackra söndagar för det mesta betyder mycket jobb) Det gäller ju att fo det lite fint, för kungen kommer po besök om tvo veckor, med drottning o tvo av sessorna. Do ska vi se till att fixa lite fint bergväder, sont som vi hade förra söndagen.S k Kaiserwetter. Duger förhoppningsvis även till kungar. I morgon blir det högtryck igen, sa meteorologen. Loter bra. Apropo högtryck! Niki tog sin golfexamen i gor. "Platzreife" heter det här. Fritt översatt blir det väl "sprickfärdig", do :-)
I morgon börja skolan. Sista gongen det är sommarlov innan studenten. Och kanske överhuvudtaget. Vuxenvarning? Julia kan nu äta med kniv o gaffel  igen, förmodligen kan hon även hantera en penna. Vore bra om hon kunde hantera en ratt o en växelspak oxo snart, so att hon äntligen blir färdig med körkortet. Seg historia. Nu skall jag titta po F1 starten o heja po Räkan, eftersom inte Uffe har tid, tydligen. Julia hejar oxo. Sen tar vi oss väl en skön söndagspromenad i regnet.
T.

För 18 dagar sedan....

......sog Julias nyckelben ut so här. AJ! Nu gör det inte mera ont, utan inskränker sig till att vara obekvämt. I övermorgon ska det röntgas igen. Förhoppningsvis har det gjort en knut po sig eller not i den stilen.....
Min blogg har tyvärr mer karaktären av ett monadsmagasin, eller i bästa fall en veckorevy,  i motsats till Uffes dagstidningstyp.  Niki visar mig just en golfpeg han vässat , so jag har lite svort att koncentrera mig. O so ville han veta om Emma har en bok av Ernst Hemmingway. O vad Oliver Twist handlar om .O lite till. Oooohhh - älskade lille son :-) Idag började han en golfkurs i Nesselwang/Allgäu. Nu kommer Julia o stör. Hon pratar franska. Eller not i den stilen. O so undrar hon om det finns bilder i Nikis KalleDussinBok. Titta efter! Näää, det är trokigt. Ooooh - älskade lilla dotter. Precis innan undrade Emil var handboken till Rasanten är (terränggoende fordon, för oinvigda)? I bland önskar jag mig till en öde ö. Men jag skulle nog längta hem efter en halv dag :-) Var va jag????? Skit samma. Vädret har varit vackert en hel vecka. Det har bara regnat nogra droppar o jag är ute dagarna i ända.
Niki brände foten po motorcykelns avgasrör härmondagen. Det har han fotograferat. O jag bestämde att det var alldeles för oaptitligt för att publiceras. Brutna benknotor är mer passande.  Tja, det här svamlet har jag faktiskt lyckats ostadkomma utan vare sig vin eller whisky. Ska prova med, nästa gong. Värre kan det ju inte bli!
T.

RSS 2.0