tuut

Jag tar sammanfattning av en relativt händelserik vecka bakifran - liksom lättare sa; Idag, söndag, har vi tillbringat större delen av dagen pa krogen nextdoor. Bergheim. I morgon ska lokalen rymmas, för den är sald. Det var en väldigt sentimal men lustig dag med mycket öl, en del snapsar, weisswurst, grannar och goda vänner och musik. Tirolermusik förstass. Jag gjorde en avstickare hem mellan halv fyra o fem för att göra vafflor till Julia o Niki. Emil o di gamle stannade i Bergheim. Sa JuNi o jag gjorde det riktigt fint hos Emma med vafflor och te. Precis som vi alltid gjort. Egentligen var ju vaffeldagen i onsdags, den 25 mars, men da kom Niki inte hem förrän klockan sju pa kvällen  och da vill man kanske hellre ha en rejäl köttbit än vafflor - sa för första gangen sedan mannaminne blev vafflorna uppskjutna. Orignalvaffloren. Jag gjorde nämligen en vaffelsmet i onsdags kväll o för att starta vaffeljärnet klockan sex pa torsdagmorgon för att servera dem rykande färska till frukost. The american way. Ibland blir jag riktigt skrämd över min husmoderlighet. Igar var jag förresten hos frissan och för första gangen i mitt liv lät jag frissan fixa till en frisyr, s a s, istället för att bara klippa haret. De senaste 30 aren har jag nog bara varit hos frissan 10 ganger o fem av gangerna var under de senaste tva aren. Da bestämde jag mig nämligen för att reducera lite där uppe. Och i gär vagade jag mig pa att natt frisyr liknande, som sagt. Framifran syns inte mycket skillnad, men i bak är det lite kort. För kort, menar Emil, precis lagom tycker jag. JuNi avstod helt diplomatiskt fran en kommentar. Och jag som alltid stolt deklamerat att jag inte har en frisy utan bara har (hair)......
Fredagen var givande. Hade en snöskotur med 6 "tjejer" i 35 - arsaldern. Ett gäng fran ett gym. De sag lite kritiska ut, när jag kom o berättade att jag var deras guide ( Den där gamla kärringen.....?!?!), men när vi väl anlänt till vart mal, Huberutushütte (Mellanstationen) var de alla ense om att de borde klämma in lite fler träningsenheter. Jag tagade förstass i täten i den djupa tunga snön, för att göra ett spar, o dom kunde inte ens da halla jämna steg. Ha! Sant gör egot gott!!! Sa jag rusade före för att ta kort av gruppen pa väg upp. Pa vägen hem tittade jag oxo förbi i Bergheim. Pa en 1/8 hade jag tänkt mig, Det bidde en halvliter, Minst. Puh. O det var da jag lovade att vi skulle komma idag. Jag som tänkte ta farväl i fredags.... Tur att dom hat bommat igen för gott! Jag behöver inte sa mycket för att blir pa lyran. Billig i driftt, s a s., med ytterst lag förbrukning. En riktig ökomodell.
Till slut kan jag ju även vaga nämna att var dator häromdagen blev hemsökt av en hjord vilda trojanska hästar som galopperade omkring i datorn. Telekom kom pa do dom och bröt helt sonika av var internetförbindning. Tog drygt 24 timmar att blir av med vilddjuren, skicka ett fax till Telekom att jag lyckats göra mig av med odjuren för att sedemera blir ateransluten. Utan e-mail och nätet känner jag mig sa ensam o övergiven och utesluten fran fran resten av världen. Hu sa hemskt. Hemskare är bara att ens mobil strejkar, och man kan varken ringa upp, eller till nogon. Det hände i fredags, Efter ett antal misslyckade försök att reanimera den lilla vännen, gav jag i lördags upp och rotade reda pa en gammal mob, som lyckligtis undgick mobiltelefonsamlingen i höstas. Bra att ha lite gamla reservdelar hemma. Räddad!
Vädret är visset. I gar var det ganska fint och det töade lite, men i dag har det snöat hela dagen igen. Perfekt väder för att sitta inne i en rökig bar hela dagen. I tisdags snöade det oxo. Ca en halv meter - till följd att vi den senaste veckan uppnatt max snöhöjd för hela vintern. En börjar tycka att de borde bli lite mindre nu, istället för mer....... - en vill ju inte besvära sig, men tycka far man väl?
T.

Tack vare Josef (Seppl) hade vi langhelg i helgen. Ända sen i torsdags. (Oinformerade rekommenderas läsa den förra bloggen.) Vi bestämde oss för en miniskidsemester till Südtirol. Närmare bestämt Val Gardena. För att skida runt Sellamassivet. Den sk Sellarundan. Vi startade vid middagssnaret i torsdags, med Julia vid ratten. Hon rattar som inken tinken ta mej fanken. Emil o jag satt i bak o tittade pa borgar o slott. Ganska kul för omväxlings skull. I o för sig gillar jag att köra bil, men ....... (hur ska det bli när Niki OXO har körkort? da far vi väl lotta ut vem som ska köra? eller slass om det?) Hos oss i Nordtirol var vädret lagom lusigt, men bara en bit söder om Brenner sken solen, som utlovat. Men det var kallt! Brrrr. Framkomna i Wolkenstein, vi foten av berget, bestämde vi oss för att leta efter rum "the oldfashioned way". Letade efter en frukostpension som sag trevlig ut. Lättare sagt än gjort. Allt som sag trevligt ut hade knögat fulla P-platser. Ett ställe sag hyfsat ut och lag bra, tyckte vi. Jag marscherade in, hittade en sur kärring med förklä o grovstickade yllesocker o filttoffler. Jag fragade vänligt om hon hade tva dubbelrum lediga för en natt. Hon svarade ovänligt att det hade de. 50 Euro per person. 200 för en natt!!!! Det var inte ens fint o nytt! Nähä du, sat-kärring, tänkte jag o skickade ut familjen till bilen igen. Om vi ska betala 50 bananer för en natt vill vi bo lite finare, sa jag. Det kostar det överallt, fräste kärringen. Jag svarade vänligt, att da betalar vi det hellre nan annansstan. Ajö! Sen akte vi till info-punkten, där man kan ringa direkt till husen o fick napp hos en jättetrevlig ganska ung dam som hyrde ut för 34 pengar per person. Plus att det var fräscht och damen i fraga jättevänlig. "Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket" ropade vi över hustaken till kärringen i sockerna. Det här huset lag vid en första blick lite avlägset, men det fanns en jättemysig restaurang bara ett par hundra meter längre bort, precis vi Saslong's pistrand. Störtloppspisten i Val Garden, känner ni väl alla till!?! Hyrestanten tippade oss.Tror inte vi hade hittat nagot bättre i byn utan rekommendation, för vi körde ner en sväng o kollade läget o köpte liftkort. Parkeringsplater fanns det inte heller nagra därnere, bara parkvakter med block o penna i högsta hugg. Pa fredagen var vädret jättevackert, men det var ganska kallt o blasigt. Snö en masse o välpreparerade pister, ganska harda visserligen, men inga isplatter. Det hade vatt natt för Uffes nya skidor det. O inte en sten sa langt ögat nadde, om man inte räknar med bergstopparna förstass. Har tyvärr sluddrat bort ett lite fönster, i datorn, där man lätt som en plätt far in bilderna fran kameran till datorn för att sen lätt som en plätt kunna plocka ut dom o stoppa dom exempelsvis i bloggen., annars hade jag lagt upp lite fina kort. Förmodar att jag, eller nagon annan, lyckas lösa det problemet en vacker dag o DA kommer alla fina bilderna. Var va' ja' nu? Jo, pisten ja - den lag ju stort sett runt husknuten och blilen kunde sta kvar hela dan, för vid liften i byn var det dyra P-avgifter, sa tanten, o skorna kunde vi lugnt lata ata sta i skidlkällaren sa att vi kunde byta om i lugna o ro när vi skidat färdigt. Hon var faktiskt jättetrevlig :-) Tja, sa akte vi da skidor hela da'n, tittade pa alla vackra bergen, at o drack till vi akt runt hela berget o kom tillbaka till huset där vi börjat. Pa hemvägen kunde man aka skidor ända fram till husknuten o bilen. Toppen.
Pa hemvägen körde först Emil, sen jag (efter Mc Donalds). Strax efter sju pa kvällen var vi hemma. Pontiac var överlycklig o fick sig t o m en kvällspromenad. En lyckad minisemester :-)
I gar bakade jag bullar, som idag förvandlades till fastlagsbullar. Jag har tänkt pa saken, och tror att Uffe drev med mej när han berättade att han bakat semlor. Paella o pannkakor - OK - men inte semlor med 1000 (minst!) kalorier. Mina blev stora, goda o määäktiga. En gang om aret är lagom! Puh.
Niki o jag gjorde vart bästa att förinta dom extra 1000 (minst!) kaloierna och gav oss ut pa en längdakningsrunda med Pontiac hack i häl. Kanonbra spar. Det var bara tredje gangen i ar jag äkte, för det är inte rikigt vad mitt knä tycker om, men det gick hyfsat och var som sagt jättehärligt. Julia föredrog att hoppa hopprep. Sen sken solen pa oss hela eftermiddagen o faglaran kvittrade o jag lag pa bänken framför huset o sov o solen o drömde att snön smälte. Det gjorden den inte mycket, märkte jag när jag vaknade, men jag gick o rotade lite i var lille  kökstrapperabatt  o hittade till min strora glädje sma gröna saker som spirade ur jorden. Det gäller att njuta! Kommande vecka har det utlovats 50 cm nysnö. Tvi tusan!
T.

Jag har bestämt mig för att inte skicka nagra outdoorbilder med snö, mer. Kanske om det blir tö. Med snörester. Idag kom faktiskt Gumman Tö förbislaskande med sina stora stövlar och sin kvast. Jag vinkade glatt, men jag tror inte hon sog mig, för hon gick bara vidare. Skulle vara trevligt om hon stannade ett par dagar. Men faglarna kvittrar glatt och videungarna vinkar fran trädtopparna. Ska be Niki ga ut o fanga ett par i morgon o ställa i vasen pa "mellanstationen" där det för det mesta star nagot passande. För det mesta!
Idag var en vanlig dag: skidskola + snöskovandring. Igar dito. Emil jobbar och sliter. Gick klockan fem i morse och har fortfarande inte kommit hem. Om han landat i en Kneipe, vid det här laget, vet jag inte, men tror jag inte. Klockan nio pistade han iallafall för fullt. När det snöar maste man pista bade morron o kväll, se. Fredagarna är Emils dag. Han vikkar s.a.s. Det brukar bli si sa där 16 timmar pa raken.
Igar var vi minsann ute o tog oss en öl, med ett gäng kompisar plus svager Norbert from nextdoor. Han är ju änkeman nu, sa nu blandar han sig allt oftare bland folket. En girlfriend har han oxo, Det har han rätt i, tycker jag. Hur som haver, sa knatade vi uppför ett berg, i grannbyn Nesselwänge, för att komma at sagda öl. Krinnenalpe heter die Hütte. Man maste ju göra sig förtjänt av godsakerna, da är de ännu godare. Däruppe var det knögat fullt. Vi gick strax innan tio och da kom det fortfarande in folk. Utifran. Nerifran. Fulla med snö. Det vräkte ner. Till följd att det var helt underbart att aka ner. 20 - 30 cm nysnö pa pisten. Förra lördagen gick vi till Hubertushütte. Da startar vi med skidorna direkt utanför dörren och landar där igen. Det är i o för sig väldigt trevlig me tourenkvällar och hüttenromantik, men nu tycker jag nog, nästan (snart) att det räcker.
Pratade med Uffe i kvällas. Han tittar förbi pa tisdag. Juuuuhuuuuuuu, som Linda säger, säger jag med om det. Da ska vi ga och äta gott. Ta med dig vinterstövlarna Uffe, för vi gar till Jungbrunn och vägen dit dit är full av ankeldjup snö. För dit kör man helt enkelt inte. Är vi riktigt roliga, sa tar vi med oss facklor, för det är en mörk väg.
Nu lite trakiga nyheter, för ärlighetens skull. ALLT är ju inte alltid bara roligt o trevligt. Till för en vecka sedan hade vi tre hästar. Nu har hjorden reducerats med en tredjedel. Var gosiga lilla pony Blitzi var vi iväg tyvärr tvungna att skicka iväg till de eviga betesmarkerna.Sa kan det ga när inte haspen är pa. Till havreladan? Visst är man lessen, men vi är ju tacksamma att det bara är en häst, som vandrat vidare. Emil säger att " um an haarige fuss weint man nicht". Gammalt tiroler ordsprak.  Jag undrar om det är därför de österrikiska damerna  är sa ivriga med att raka och vaxa benen....... :-)
Nu ska jag krypa i säng med min bok. Somnar säkert efter tva sidor, men skit samma.
T.